Nu ska di ha in mig på gruppboende. Igen. Första gången det var på tal var jag rätt väck i huvudet, kände mig rädd och övervakad, det pågick en längre tid. En man från kommunen och lite annat löst folk var hemma hos mig och det lät nästan lockande, jag var med på det. Det hela rann ut i sanden, tur var väl det, för jag trivs ju bäst hemma, att få rå om mig själv.

Idag var det dags igen. Jag ringde min kontaktperson inom psykiatrin och bluddrade väl lite. Men ett rätt alldagligt samtal, tills jag nämnde att jag skulle börja arbeta för en hemlig organisation på heltid. Kontaktpersonen avbröt mig och sa att denne ville ha in mig på gruppboende. En rätt konstig kommentar, ska man hamna på gruppboende för nåt man råkar haspla ur sig?

Jag är helt klar i skallen, det är ett som är säkert. Psykfall vrålar och bultar i väggarna mest hela dagen, jag sköter mig och mitt hem exemplariskt. Ändå denna attack på min person. Jag misstänker att min kontaktperson vill mig illa, kanske jobbar denne för mina fiender i smyg.

Jag tvivlar på att myndigheterna kan sätta mig på ett gruppboende mot min vilja. Jag "jobbar" sida vid sida med gravt förståndshandikappade på min sysselsättning och två, tre stycken av dem har eget boende. Skulle jag vara i större behov av stöd och tillsyn än dem?

Jag är överintelligent, jag har täta kontakter med både mäktiga jordbor och mäktiga rymdvarelser. Därför måste jag krossas, jag är ett hot mot den globala säkerheten. Visst har jag krafter, men jag använder dem för att göra bra saker, inte dåliga. Jag skulle kunna förinta allt liv på planeten om jag så ville, men jag gör det inte.

Rudolf Hess hamnade i Spandaufängelset, kanske hamnar jag på Dårpippistigen 85B. Om så sker går världen under, då visar jag ingen pardon.

MVH/Herr X