Ny dag, nytt gnäll. Jag råkade nyss på ett ord jag irriterar mig på, ett riktigt modeord. Ordet är manual och det har tyvärr fått fäste i det svenska språket. Anglifiering, till och med ett ord snott rakt av från engelskan. Det heter och har alltid hetat instruktionsbok. Instruktionsbok! Fattaru?

Oroligheterna fortsätter i Syrien, landet som USA vill ta över utan att skicka in egna marktrupper. Bashar al-Assad måste tydligen bort och det till varje pris. Nu rapporteras det om att en gravid kvinna dödats av artillerield, detta på marxistiska SVT. Man insinuerar att al-Assad är en kvinno- och barnamördare. Det var givetvis olyckligt att kvinnan dödades, men varför skriks det ut i media på detta sätt? För att smutskasta den syriska regeringen. Tydligen mördar syriska styrkor kvinnor och barn med millimeterprecision från flera kilometers håll. Svensk nyhetsrapportering är vidrig, är det inte meningen att SVT ska vara objektiva?

Jag utfodrade lilla frugan med jättegod burkmat, köpte mig ett tjog köttkonserver på nittiotalet när jag var på besök i storstaden. Har bara ett par burkar kvar, frugan äter mig ur huset. Ledsagade henne till källaren, sedan fick jag äntligen lite egentid.

Jag spelade inte musik, sådant ska man vara försiktig med och sedan får det väl vara någon måtta med excesserna. Jag satte mig i gungstolen och lyssnade på regnet, hur det smattrade mot fönstret. Surt regn, nedsmittat på order av statsministern.

Men i mitt knä hade jag boten mot oro och obehagskänslor. Jag menar förstås Romerska bågar, kanske det godaste snasket som går att köpa i vårt sjuka land. Jag räknade inte bitarna, jag valde att lita på tillverkaren.

Jag åt tolv bitar, det var svårt att sluta när man väl hade börjat. Man har ju hört talas om folk som avlidit efter att de fått i sig för mycket kakao, så jag njöt, men med viss försiktighet.

Jag vegeterade en kortare period, men tro inte att jag för ett ögonblick glömde bort kampen. Jag tänkte ut framtida insändare medan jag mumsade, en revolutionär har alltid fingret på avtryckaren.

Till nästa helg grunnar jag på att köpa glace, men då måste plånboken åter fram. Jag minns som barn när man fick det på pinne, det var storartat. Mamma bjöd oss småttingar på en varje sommar, det såg man fram emot hela året. Men det är en helt annan historia och en helt annan artikel. Nu lämnar jag er, fortfarande med en god smak av chocklad i munnen.

MVH/Vän av ordning

Fick för mig att "googla" på en skiva jag haft liggandes i ca 25 år. Mindes titeln, skrev in den och fick napp. Jag kom främst ihåg ett par japanska låtar, men även en klassiker från brittiska Straw dogs. Jag har alltid varit svag för Japan, detta etniskt homogena land, med stolta och väluppfostrade medborgare. Att de även gör svängig musik är ett klart plus. Oi, oi! Strong style, japanese style!

Jag stannade till vid en pizzeria på vägen hem från en kompis. Jag var hungrig efter en hel dag utan mat och ville ha något snabbt. Gjorde min beställning och ställde mig i dörrhålet och tog ett bloss. Helt plötsligt kommer Abdulla farandes med en svabb och sticker in den i pizzaugnen. Swish, swosh, fram och tillbaka. Svabben hade nog varit vit en gång i tiden, men nu var den smutsbrun efter alltför många vändor på golv, toalett och i ugn. Detta är en välbesökt pizzeria och den har drivits av samma ägare i över 20 år, ändå detta snusk. Tvi vale! Hårstrån i maten kan jag acceptera (det har jag fått flera gånger), men detta var bara för mycket. Om de beter sig så helt öppet kan man ju tänka sig hur resten av haket sköts. Kackerlacka kosta fem krona extra.

Min gamle vän Calum kontaktade mig elektroniskt under kvällen. Jag visste inte ens att han hade dator, han måste ha vunnit på travet. Han ville att jag skulle komma och hälsa på honom, men jag vet inte. Jag var ju i hans land tidigare i år, jag har annat att lägga pengarna på än en dyr flygbiljett. Visst var det kul att träffa honom, men var det värt flera tusen?

Tydligen har huset där han bodde rivits, men kommunen ordnade en ny bostad åt honom efter ett tag. Calum bodde hos vänner i flera månader, fast han är van vid att slagga på golvet, så det bekom honom nog inte. Han skickade ett par bilder på huset han flyttat in i och det ser verkligen gräsligt ut. Smutsig betong i ett förmodat smutsigt grannskap. Jag googlade på området (Niddrie) och det verkar ju mysigt. Eller inte.

Calum är mannen som köpte säsongsbiljett till Hearts' matcher istället för tandborste och mat för dagen. Han lever på Irn-Bru (motbjudande slask) och shish-kebab och inte bara accepterar det, han älskar det.

Kanske blir det jag som chockturistar i höst, vi får se. Fast jag vill ju inte vakna på hans soffa efter en blöt kväll och upptäcka att han snott och sålt mina njurar för en påse öl. I Calum's sällskap kan vad som helst hända.