Alla inlägg under oktober 2018

Av Fester Bestertester - 30 oktober 2018 16:57

Det pratas om att ryggradsdjur håller på att försvinna. Läste lite snabbt, är det bestånden som minskar, eller är det specifika djur som håller på att gå åt? Nåja, det är visst ett hot mot den "biologiska mångfalden".


Visst är det oroväckande nyheter, men hur är det med oss människor då? Är inte den biologiska mångfalden viktig även där? Europas folk är hotade, en flodvåg av afrikaner och asiater sköljer över oss och förstör, ödelägger och förintar.


En brun gegga blir resultatet om några hundra år, men det struntar politiker och magnater i. De tjänar på mångkultur (vad är det egentligen?) och då får allt annat stå åt sidan.


Alla som bara ser på, står där med halvöppen mun, är medskyldiga. Vårt folk håller på att gå under, men det struntar medelsvensson i. Då är det viktigare med plånboksfrågor, en hundring mindre i skatt om året och annat oviktigt.


Årtusenden av etnisk homogenitet har format olika folk och gett dem olika färdigheter, särdrag och kulturer. Nu ska det förintas, ty det har storfinansen beslutat. Gillar du det, eller är du villig att göra motstånd?


Som ett visst parti uttryckte saken: Byt ut regeringen innan regeringen byter ut det svenska folket.


MVH/Werner von Oben

ANNONS
Av Fester Bestertester - 28 oktober 2018 20:40

Det blev en promenad inatt, det tar jag till ibland. Jag satte mig i en busskur och tog en cigarett. Satt väl och funderade på meningen med livet och störde ingen. Då kom en polisbil och stannade. Rutan vevades ned och jag fick frågan vad jag gjorde. Minns inte riktigt mitt svar, men konstaplarna klev ur bilen och ställde sig framför mig på ett ytterst hotfullt sätt. Jag funderade på att springa iväg, men jag har ingen ork längre.


Jag blev inkastad i baksätet, jag skulle få träffa läkare. Jag hade god lust att säga till dem att det är jag som styr polisen, men de fattar ingenting. När vi väl kom fram till entrén vid psykiatrin försökte jag slita mig loss, de höll i mina armar. De måste ha tränat bra på Friskis och svettis, för jag satt i ett järngrepp.


En skötare "tog hand" om mig och grisen lämnade, de hade väl bråttom till McDonald's. Hamnade i ett litet rum och efter säkert flera timmar dök en läkare upp. Standardfrågorn fyrades av, men jag gjorde ett gott intryck. Det blev en natt på så kallad observationsplats. Jag fick inte gå ut och röka, jag fick inte ens en ostmacka.


Blev utskriven på morgonen och jag tackade för en skön och renbäddad säng. Jag är känd hos både polisen och psykiatrin, att de envisas med att trakassera mig efter alla dessa år. Nu blir det medicin och tidigt isäng, jag har ett uppdrag inatt. Hej, hej.


MVH/Herr X

ANNONS
Av Fester Bestertester - 22 oktober 2018 19:45

Det blev aviga behandlingen direkt jag dök upp på Spiran, stället för oss sinnessjuka i Norrköping. Jag visste precis vad det så kallade läkarmötet skulle handla om: Inläggning, inläggning, inläggning!


Jag ringde och avbokade mötet på morgonen, jättesmidigt. Satte mig sedan vid TV-spelet och efter ca en timma ringde telefonen. En annan är synsk, jag förstod att det var nån från mottagningen som ringde. Jag svarade inte. En stund senare ringde det igen. Jag svarade inte. Det ringde en tredje gång och jag gav upp, jag reste mig och lyfte luren. Blev övertalad (hotad) att gå på mötet, det var tydligen viktigt. Jag lydde, jag är inte den som alltid ska ha min vilja igenom.


Jag behövde bara visa mig vid receptionen, så visste damen vem jag var. Jag frågade försynt var väntrummet låg, men jag blev inte insläppt genom den bastanta dörren till själva lokalerna. De som kom efter mig fick ett glatt "hej" och blev insläppta utan vidare. Där stod jag, brännmärkt, utpekad som stans största psykopat.


En bister man jag kände igen som före detta skötare på PIVA tog min arm och ledde mig till ett rum där det satt inte mindre än tre myndiga typer med allt för många år på universitet. Jag blev placerad i ett hörn och en aggressiv utfrågning tog vid.


Jag hade kommunicerat via handskrivna lappar. Inte bra. Jag hade skickat olämpliga saker via e-post. Inte bra. Jag hade nämnt att jag arbetade för organisationen "I". Definitivt inte bra.


Inkvisition modell värre, med andra ord. Jag har varit med förr, jag vaktade min tunga. Hade jag varit psykotisk hade jag gladeligen berättat om mina kontakter, mina uppdrag, men jag är slug och slipad. Fast det är svårt att inte försäga sig, jag tror jag sa en del mindre bra saker. Dessutom råkade jag skratta vid minst ett tillfälle och fick direkt frågan vad jag skrattade åt. Vad är det för knas med att skratta?


Jag fick två klassiska frågor: Har du planer på att skada dig? Hur ställer du dig till inläggning? Att jag övervägde självmord för kanske tolv år sedan förföljer mig än idag, jag blir så arg. Inläggning? Nej, det är för de sjuka, eller nåt sånt sa jag. Vad ska jag på en avdelning att göra?


Jag fick lova att sluta med att ta kontakt via noga ihopvikta lappar och bara skriva e-post-meddelanden om det rör ändring av bokade tider. Jag lovade, jag bad till och med om ursäkt. Jag var beredd att gå med på allt utom injektioner i skinkan och inäggning, inläggning, inläggning.


Nu måste jag gå på veckovisa samtal. Fan ta dem om jag måste betala 200 kronor per gång. Jag blir ju ruinerad. Sen blev det det vanliga tjatet om att ta min medicin, alla piller, alla dagar i veckan.


Visst ville de låsa in mig, men tvångsvård var uteslutet. Jag har tvångsvårdats, då har jag faktiskt varit lite borta i huvudet, det kan jag erkänna. Men jag är pigg, alert och synnerligen upplyst. Jag var en fri man efter ett lååångt möte, det firade jag med en cigarett och en vända till ICA för folköl och chips.


Låt de sjuka vårdas på psyket och de överintelligenta pyssla med sitt i hemmet. Klaatu barada nikto.


MVH/Herr X

Av Fester Bestertester - 20 oktober 2018 19:12

Kommunistiska Text-TV har hittat en nyhet de älskar, de vältrar sig i skiten. Kunderna hos Apoteket är rasistiska. De skriker om gasning, de gör segerhälsning. Jag går ofta dit för mina fyra liter medusin, jag vet nog hur det ligger till.


Branschen är etniskt rensad, med ett fåtal undantag. Numera är det nybyggare bakom disken, vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Fast vore det inte mer mångkultur om man såg en och annan svensk, inte bara araber?


Det har blivit lite svårare att få mina mediciner. Jag har beordrats att ta kölapp, av nästa anställd har jag blivit hänvisad till kassan. Ett otrevligt bemötande får man också räkna med. Det ska vara lite kaos, lite oordning. Så funkar det i Irak, så funkar det i Sverige.


Ve den som efterfrågar svensk personal, då rings det 112, då får man Expo på sig. Övervakningskameror finns, det är kanske dags för en uthägnning i pressen. "De vill störta Apoteket". Hell på er, speciellt alla apotekare.


MVH/Er Ordförande

Av Fester Bestertester - 13 oktober 2018 21:17

Afghaner som hoppar, afghaner som kastar sig, afghaner som fläker sig. Vilken underbar stad jag lever i. Jag strosade runt i stadskärnan tidig kväll och jag blev belåten, folkutbytet är nästan fullbordat.


Jag såg en och annan svensk, men vilken PK-dröm är felfri? De gick med halvöppna munnar, stackarna hade väl bråttom hem till TV:n.


Kommunismen har segrat, drömsamhället är här. En lättledd massa bestående av lydiga konsumenter/proletärer. (två sidor av samma mynt, den där kapitalismen och kommunismen).


Inga svenskar på våra gator, jalla, jalla!


MVH/Werner von Oben

Av Fester Bestertester - 10 oktober 2018 21:15

Jag tröttnade på min sysselsättning, vet inte varför, egentligen. Jag har tröttnat på det mesta sedan jag insjuknade. Jag sa inget till chefen, jag bara gick hem förra veckan. Däremot kontaktade jag min kontaktperson, min kp, för ett tag sen och dryftade saken. Efter det har jag tagit kontakt via brev (lämnades personligen på mottagningen) två gånger, det bara blev så. Det fattar väl jag med att det anses som ett udda och sjukt sätt att ta kontakt, när telefon och e-post finns, men jag tog det den vägen. Fan, allt jag gör tolkas som udda och sjukt.


Visst vet jag att vården tror jag försämrats, har bland annat fått en läkartid, jag som sällan träffar läkare. De inbillar sig att jag är psykotisk, eller om det är prepsykotisk. Är inte så bekant med terminologin. De tror jag är tokigare än vanligt, men de har fel. Jag beter mig konstigt, men sån är jag, inget konstigt med det.


Det är visst rätt vanligt att göra oöverlagda saker när man tappar verklighetsförankringen, det har jag googlat mig till. Men jag har inte gjort nåt helknas, jag slutade endast på min sysselsättning. Men den där psykpersonalen ser ett inbillat problem och tänder på alla cylindrar. De vill hjälpa, de vill känna sig behövda. Honom låser vi in!


Nu ska jag vara hemma och ta det lugnt, ha sovmorgon sju dar i veckan. Det ska nog gå bra, jag kan lyssna på musik, röka cigaretter och besöka en mötesplats. Jag ska nog få tiden att gå. Jag var ute i arbetslivet i 22 år och på en skyddad verkstad i nästan sju år. Jag har fått nog. Men lite knäckande är det att inte klara av nåt som mina gravt förståndshandikappade "arbetskamrater" klarar av. Men, men.


Ich bin ein Lebeman och en stolt en till och med. Sån är jag.


MVH/Herr X

Av Fester Bestertester - 8 oktober 2018 18:36

Jag funderar på att dra västerut, har ju mina vänner English Bob och Calum där. Inte för att ölen smakar bättre där, men behöver komma bort lite. Man kan ta ett SMS-lån i falskt namn och sedan pantsätta Longines-klockan jag aldrig använder. Nej, Robert Broberg, att ha det taskigt med sig själv i XXX är inte detsamma som att ha det taskigt med sig själv i Sheffield. Miljöombyte, bort från kala sjukhuskorridorer och oförstående läkare. Hellre ett glas ale än en mugg Theralen.

Av Fester Bestertester - 7 oktober 2018 21:48

Jobbigt, jobbigt. Än är det inte över, men kanske överlever jag. Min kroppsliga "åkomma" spädde på min ångest, det blev som så många ggr förr nattliga promenader. Och att jag alltid ska plågas av J och D. En oskyldig medborgare ska heller inte kunna visa sig ute, grispolis Isidor haffade mig. Jag tog mig ett bloss, men det får man tydligen inte göra i dagens Sverige.


Jag barre skrattade, några dar på PIVA kan jag ta. Är ju förträffligt med rökrummet, sjukhusets enda. Dessutom varm mat hela två gånger, annat än hemma. Jag lever mest på kartongrätter jag köper med boendestödet.


Nu klipper jag mina fyra folköl, tar några Oxascand, så tar jag kampen åter. Gatan kallar och jag är redo. Redo för allt, till och med döden.


MVH/Herr X

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Käftsmällen med Blogkeen
Följ Käftsmällen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se