Jobbigt, jobbigt. Än är det inte över, men kanske överlever jag. Min kroppsliga "åkomma" spädde på min ångest, det blev som så många ggr förr nattliga promenader. Och att jag alltid ska plågas av J och D. En oskyldig medborgare ska heller inte kunna visa sig ute, grispolis Isidor haffade mig. Jag tog mig ett bloss, men det får man tydligen inte göra i dagens Sverige.

Jag barre skrattade, några dar på PIVA kan jag ta. Är ju förträffligt med rökrummet, sjukhusets enda. Dessutom varm mat hela två gånger, annat än hemma. Jag lever mest på kartongrätter jag köper med boendestödet.

Nu klipper jag mina fyra folköl, tar några Oxascand, så tar jag kampen åter. Gatan kallar och jag är redo. Redo för allt, till och med döden.

MVH/Herr X