Alla inlägg den 22 oktober 2018

Av Fester Bestertester - 22 oktober 2018 19:45

Det blev aviga behandlingen direkt jag dök upp på Spiran, stället för oss sinnessjuka i Norrköping. Jag visste precis vad det så kallade läkarmötet skulle handla om: Inläggning, inläggning, inläggning!


Jag ringde och avbokade mötet på morgonen, jättesmidigt. Satte mig sedan vid TV-spelet och efter ca en timma ringde telefonen. En annan är synsk, jag förstod att det var nån från mottagningen som ringde. Jag svarade inte. En stund senare ringde det igen. Jag svarade inte. Det ringde en tredje gång och jag gav upp, jag reste mig och lyfte luren. Blev övertalad (hotad) att gå på mötet, det var tydligen viktigt. Jag lydde, jag är inte den som alltid ska ha min vilja igenom.


Jag behövde bara visa mig vid receptionen, så visste damen vem jag var. Jag frågade försynt var väntrummet låg, men jag blev inte insläppt genom den bastanta dörren till själva lokalerna. De som kom efter mig fick ett glatt "hej" och blev insläppta utan vidare. Där stod jag, brännmärkt, utpekad som stans största psykopat.


En bister man jag kände igen som före detta skötare på PIVA tog min arm och ledde mig till ett rum där det satt inte mindre än tre myndiga typer med allt för många år på universitet. Jag blev placerad i ett hörn och en aggressiv utfrågning tog vid.


Jag hade kommunicerat via handskrivna lappar. Inte bra. Jag hade skickat olämpliga saker via e-post. Inte bra. Jag hade nämnt att jag arbetade för organisationen "I". Definitivt inte bra.


Inkvisition modell värre, med andra ord. Jag har varit med förr, jag vaktade min tunga. Hade jag varit psykotisk hade jag gladeligen berättat om mina kontakter, mina uppdrag, men jag är slug och slipad. Fast det är svårt att inte försäga sig, jag tror jag sa en del mindre bra saker. Dessutom råkade jag skratta vid minst ett tillfälle och fick direkt frågan vad jag skrattade åt. Vad är det för knas med att skratta?


Jag fick två klassiska frågor: Har du planer på att skada dig? Hur ställer du dig till inläggning? Att jag övervägde självmord för kanske tolv år sedan förföljer mig än idag, jag blir så arg. Inläggning? Nej, det är för de sjuka, eller nåt sånt sa jag. Vad ska jag på en avdelning att göra?


Jag fick lova att sluta med att ta kontakt via noga ihopvikta lappar och bara skriva e-post-meddelanden om det rör ändring av bokade tider. Jag lovade, jag bad till och med om ursäkt. Jag var beredd att gå med på allt utom injektioner i skinkan och inäggning, inläggning, inläggning.


Nu måste jag gå på veckovisa samtal. Fan ta dem om jag måste betala 200 kronor per gång. Jag blir ju ruinerad. Sen blev det det vanliga tjatet om att ta min medicin, alla piller, alla dagar i veckan.


Visst ville de låsa in mig, men tvångsvård var uteslutet. Jag har tvångsvårdats, då har jag faktiskt varit lite borta i huvudet, det kan jag erkänna. Men jag är pigg, alert och synnerligen upplyst. Jag var en fri man efter ett lååångt möte, det firade jag med en cigarett och en vända till ICA för folköl och chips.


Låt de sjuka vårdas på psyket och de överintelligenta pyssla med sitt i hemmet. Klaatu barada nikto.


MVH/Herr X

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards