Hoppas ni haft ett bra år och att nästa år blir ännu bättre. En storvinst på Bingolotto och annat trevligt vore väl inte helt fel? Gott nytt år önskar jag och de andra på bloggen!

Jag har försökt ringa min vän Sune i Motala både idag och igår. Jag har hans hemnummer, men ingen svarar. Han ska ha köpt en mobiltelefon, men hur ska man kunna nå honom på den när han inte lämnat ut numret varken till mig eller nån annan jag och han känner?

Jag har naturligtvis ringt lasarettet i Motala, men de hänvisar till sekretess, det är inte första gången jag sökt honom där. Jag tänkte att han kanske snavat på en mattkant och åkt ambulans dit. Det är i och för sig inte helt olikt honom att göra sig oanträffbar, men man undrar ju.

Jag är sugen på att dra igång ett stort UFO:projekt och då måste Sune vara med. Mannen som var god vän med Pollenkungen och haft insändare i allt från Lektyr till Puck måste med på tåget, det säger sig självt.

Orädd, hejdlös, råbarkad. Sån är Sune och om hans hjälp anhåller jag. Var fan är du?

Jag lyssnar nu på musik, jag stoppar in en skiva i datorn och njuter. Att ladde ned, streama och allt vad det heter är inget för mig. Men jag vågar inte spela musik så ofta, eller så högt, för då skäller grannkvinnan på mig när jag är nere på gården och röker. Det får man ju förstå.

Det har blivit mycket Beatles, Motörhead och annat klassiskt den senaste tiden, men ikväll lyssnar jag på nåt helt annat. Bandet kallar sig "Weißer Arischer Widerstand", eller är det skivan som heter så? Eller både och? En eländig jäkla fylleproduktion, men jag köpte den på 90-talet av nån underlig anledning. Jag inser nu varför den legat och samlat damm de senaste femton, tjugo åren.

Jag diskriminera inte, jag gillar det mesta. Jag lyssnade mycket på punk när jag växte upp, ser inget konstigt med det. Dead Kennedys var en av favoriterna, det politiska fattade inte jag, jag gillade låtarna. Frontmannen Jello Biafra må vara anarkist/kommunist, men skriva låtar, det kunde han.

Jag har rätt många skivor, men de ligger i högar här och där. Jag tar en på måfå och hoppas på det bästa. De där CD-ställen jag köpte på Klas Olsson var barre skit.

Nu blev jag sugen på lite ELO, men hur ska jag hitta de skivorna? Äh, det får duga med Lasse Stefanz greatest hits. Musik non stop. Ja, mein Herr.

Ibland är det bra att rensa e-posten, eller vad tusan det nu kallas. Jag får så mycket skräp, ibland flera hundra mejl i veckan. Idag loggade jag in och började rensa, men så såg jag ett intressant mejl för en gångs skull. Det var från min gamle vän English Bob.

Vi har bara träffats ett par gånger, men då gjorde han ett mycket bra intryck på mig. En rapp och kvicktänkt sanningssökare, en första klassens ufolog, skulle det snart visa sig. Nu kan jag inte längre besöka honom, då färjorna från Göteborg lagt ned rutten till England (mig får di aldrig på ett flygplan), men vem behöver sånt? Nu finns ju Internet.

Han berättade att han driver UFO:frågan hårt och med stor framgång. Han ska ha fått kontakt med den världsberömda David Icke och det är ju glädjande. När David Icke talar lyssnar man.

English Bob har etablerat en bas högst upp på ett berg, Micke, nånting. Där har han placerat en hemlig, elektronisk apparat som han använder för kommunikation med utomjordingar. Av säkerhetsskäl spelar han inte in något, men jag tvivlar inte på hans ord; Han har fått höra häpnadsväckande saker, saker som skulle orsaka panik och till och med revolution om den dumma massan fick ta del av dem.

English Bob är mannen som alltid tar kampen. Att vila på hanen är honom främmande, rent tossigt. Tydligen propagerar han till och med på fyllan, något som fått honom portad från flera pubar i hemstaden Sheffield. Han anar en konspiration, där till och med pubägare är värvade av fienden. Jag håller med, jag har liknande erfarenheter.

Det var både roligt och intressant att få ett mejl från min vän och kanske svarar jag honom till och med. Jag läste engelska i sex år (tror jag det var), my inglish is wery good. Jag får lite dåligt samvete över att jag varit lat det senaste året, jag får väl ringa Sune Andersson (sveriges mest aktade ufoit) i Motala och ta tag i saken. UFO:saken.

Tack, English Bob, för ditt mejl. Lita på att UFO:frågan snart kommer att diskuteras på högsta ort i inte bara England, utan även Sverige. Det är din förtjänst. Och min. Lite grann. Klaatu barada nikto.

MVH/Broder X

Mamma ringde och väckte mig. Hon hade tydligen ringt ett antal gånger, men jag sover hårt och ibland vaknar jag av telefonen, men orkar inte gå upp och svara. Det var tur att jag till slut gjorde det idag, för hon bjöd in mig på lite festligheter.

Jag såg bilder från min familjs julfirande på Facebook och det såg mysigt och juligt ut, idag är det min tur att få ta del av gemenskapen och smörja kråset. Jag vet att det äts en hel del när min släkt sätter sig till bords, men nåt måste det finnas kvar, annars hade väl inte mamma ringt och bjudit in mig. Ett par bitar sill räcker åt mig.

Jag går till affären först, ska köpa en flaska must. Är det fest så är det, då får det kosta. Igår kalla köttbullar hos Pelle Hörsel (han kan fan inte ens sköta en mikrovågsugn), idag sill hos mina föräldrar. Det är kul med jul.

MVH/Herr X

Jag har varit ute idag och blev som vanligt äcklad av det jag såg. Klungor med nybyggare med antingen tom eller aggressiv blick. Det gamla vanliga, med andra ord. Det är inte bara jag som upprörs, men de flesta glömmer alla sorger och besvär (ni såg väl Kalle Anka idag?)när de stängt ytterdörren och knäppt på TV:n.

Jag skulle mer än gärna klubba ned "folk" både till höger och vänster, men det är helt meningslöst. Jag skulle hängas ut som den nye Breivik och sen var det inte mer med den saken.

Bättre då att rikta pansarnäven (nu skojar jag lite) åt annat håll. Det finns folk som arbetar hela dagarna för att så sakteliga utplåna svensken, de bör få veta att de lever. De mest framträdande förbrytarna håller till på Trädgårdsgatan, man kanske skulle gå dit och göra något. Gapa lite, eller kasta papperssvalor. Endast fantasin sätter gränser.

Det hjälper inte att skriva arga insändare, det hjälper inte ens att rösta, det har väl till och med du fattat, va? Själv har jag delat ut tiotusentals flygblad genom åren, men det gav endast en och annan proselyt som aldrig bidrog med en enda spänn.

Jag vill ringa på hemma hos socialdemokratiska Nisse och miljöpartistiska Inga-Lill och låta dem veta vad jag tycker. Jag blir gärna en återkommande besökare, budskapet måste kanske bankas in; Nu är det nog!

Kvick i jord, sanna mina ord. (Jag bara rimmar lite, jag hotar inte).

Jag och mamma gick en sväng till affären. Hon och pappa bor i ett tidigare lugnt område med både speceriaffär och vårdcentral i närheten, men nu är även det förlorat till mångkulturen. På vägen till affären såg jag en afrikan och en arab och jag tackade högre makter för att jag inte längre äter frukost, då hade den hamnat på backen.

Precis utanför affären barre kryllade det av afrikaner. De tjoade, de levde om. Några av dem hade särk på sig, oklart om de även bar machete. Vilket härligt folk, vilka samhällsbyggare.

Jag blev så klart förbannad och sa vad jag tyckte om dem och tro't eller ej, jag fick en gillande blick och ett försiktigt skratt från en svensk kvinna som förmodligen var lika upprörd som jag. Tur att hemliga polisen var på kafferast, annars hade det blivit tre dar i buren (heja Thore Skogman).

Jag sitter gärna hemma och retar upp mig, men jag ger även mångkulturen små nålstick, motstånd på mitt lilla vis, när jag retat upp mig tillräckligt. Det blir lite klistermärken och ett och annat flygblad. Och kom för fan inte och gnäll på det jag gör, ta på dig ett bombälte då, om du är så radikal.

Ooga booga, jalla jalla! Fy fan!

MVH/Pelle Jönsson

Jag ringde min gamle vän Pelle Hörsel, stans lataste praktarsel. Jag bjöd in mig till honom på julafton. Inte för att jag har något emot att "fira" jul ensam, men det kan vara ett trevligt avbrott från sängliggandet att komma ut och träffa nån. Sen kan han behöva dammas av och få lite spindelnät avborstat från sin undernärda kropp.

Allt är fixat och klart. Jag köpte en påse köttbullar, en burk sill och ett sexpack folköl. Hoppas hans löständer klarar av broskfyllda små köttbullar av sämsta kvalitet.

Jag blir inte bjuden längre när mina släktingar firar jul. För ett par år sen spårade jag ur och slängde ut julskinkan från balkongen och tänkte själv hoppa från den. Ni vet hur det är när rösterna kommer med sina befallningar, då är det bara att lyda.

När fina folket dukar upp till fest står jag på svarta listan, men det stör mig inte nämnvärt. Jag har ju Pelle Hörsel att gå till och i år ska det ske åter.

Med Pelle Hörsel kan man prata om vad som helst. Han nickar och fattar/hör ingenting. Bing Crosby sa jag, Bill Cosby svarade han. Det är ju hur kul som helst.

Jag tror jag smackar i mig en veckodos benso och Clozapine och sover tills på måndag. Mobila teamet (psykpersonal som punktmarkerar en) och boendestödjare kan ringa och bulta på dörren hur mycket de vill, jag laddar upp inför julafton på mitt eget lilla sätt.

Min julafton kommer att bli alldeles underbar. God (nåja) mat och relativt trevligt sällskap.