Idag var det jobbiga dagen, jag hade massor att göra. Förpliktelser, förpliktelser, förpliktelser. Det började med boendestöd redan klockan elva. Jag var alltså tvungen att gå upp tidigare än så och klä på mig. Jobbigt! Men som tur var så fick jag tillåtelse att hoppa över städningen, vi satt bara och snackade. Alltid något.

Sen blev det att gå till vårdcentralen för mitt månatliga blodprov. Ingen lång promenad, men ändå så jobbigt. Och jag fick vänta länge vid receptionen, för en gaggig gubbe satt och pratade färdtjänst och vad det nu var med damen bakom luckan.

Det tredje och sista jag hade på schemat var att hämta medicin på apoteket. Jag gör det så ofta som varannan vecka, så ni kan ju tänka er hur jobbigt det är. Men jag fixade även det.

Effter det var jag tvungen att lägga mig på sängen och vila/sova när jag äntligen kom hem. Det frestar på på både kropp och hjärna att hålla igång en hel (halv) dag som jag gjorde idag.

Nu har jag inget planerat, inget jag måste tvinga mig att göra. Så vill jag ha det varje dag. Jag har funderat på att simulera kataton schizofreni bara för att kunna ligga på sängen eller sitta vid datorn hela dagen lång. Och då kanske man får en personlig assistent, det verkar bekvämt. Helst en ung tjej som kan duscha mig och så.

Att arbeta och göra rätt för sig är inte min grej. Jag lever på skattebetalarna, men inte mår jag dåligt av det, tvärtom. Det är skönt att sitta hemma och rå om sig själv. Det vill jag göra varje dag, 24 timmar om dygnet.

MVH/Herr X