Det blev lite Youtube förut, sökte på en viss person. Han har några filmer uppe, eller heter det klipp? Nåja, han är ingen trevlig person, även om han var duktig på det han gjorde. Jag tror inte han är en trevlig person idag heller. Det är något fel i huvudet på honom, han kanske rent av är psykopat. Såklart han är precis likadan idag som då.

Under mönstringen snackade han omkull psykologen (eller vad det var) utan besvär, han blev XXX på ett regemente uppåt i landet. Han skulle ha stannat i det militära, ute i det civila gjorde han en hel del skada.

Nu försöker han knyta folk till sig, bygga upp ett kompani Internetkrigare. Låt oss säga att de slåss för allas rätt att äta potatisbakelser. Jag tycker om potatisbakelser, men jag vill inte ha något med denna man att göra. Varför ska man vända sig till honom om man tycker om potatisbakelser när det finns andra som kämpat på utan avbrott i så många år?

Potatisbakelser är allt han har här i livet, det är synd om karl'n. Jag tror inte att han gillar potatisbakelser innerst inne, men utan dem, vad skulle han göra då?

Tyvärr har jag tittat på några av hans klipp, jag kunde inte låta bli. Fast han kan gott gå igång på de klick och "likes" han får, då kanske han stannar i svärmors källare och fortsätter göra filmer på heltid. Jag vill inte ha ut honom på gatorna igen.

Nils Nilsson, du är en usling. En duktig usling, men lik förbaskat en usling. Jag tycker inte om uslingar, även om de är slipade och karismatiska. Varning, varning.

MVH/Werner von Oben

Jag sitter och funderar en smula, funderar på att göra något av det jag kan. Jag behöver väl inte vara övertydlig? Klart att du fattar.

Jag skrev en del innan jag smittades med XXX och det var roligt. Både att skriva och att bli publicerad. Det blev inga mängder, men en del. En artikel handlade om ett övervakningsprogram, eller vad man ska säga. Det övervakade inte bara Internet, utan även telefonsamtal. Jag googlade på programets namn och det är tydligen fortfarande aktivt.

Jag fick ett antal A4-ark med information om programmet och det var ett jäkla jobb att läsa igenom allt. Fast jag läste inte allt, jag tröttnade någonstans i mitten av pappershögen. Nåja, jag tog några starköl och svängde ihop en text. Kunskapsluckorna fyllde jag med raljanta partier och jag blev faktiskt nöjd med resultatet.

Det spelade inte så stor roll hur slutresultatet blev, för det var knappt nån som läste tidningarna jag skrev i. Skrev och skrev, några kortare texter blev det. En gång höjde jag en medelmåtta till skyarna, bara för att jag kände för att göra det. Han var en hygglig karl, så det var inget illa ment. Jag tyckte att han kunde behöva lie beröm. Han blev glad och kontaktade redaktionen, varför minns jag inte.

Det är inte så att min mailkorg är full av erbjudande från vare sig Aktuell Rapport, Sämsta Drygbladet eller Proletären. Faktum är att jag aldrig fått ett endaste erbjudande. Men jag vet vilka publikationer (inte tidskrifter, vi lever i den digitala tidsåldern) som jag kan mailbomba.

Vill inte de ha mig får jag väl skriva ned det jag vill ha skrivet, dra ut det på bläckstråleskrivaren och tejpa upp bladen på elskåp runt om i stan. På ett eller annat sätt måste mina texter ut, ut till folket. Allt jag skriver blir till poesi, det bara blir så.

Vill du ha en kränkande text om en politiker i ditt närområde? Vill du ha en erotisk novellett som kvällsläsning? Kontakt mig snarast på: abc123@hatmail.se.

Jag har idag pratat med en kvinna. Pratat med en kvinna! Mest kallprat, men vi pratade i alla fall med varandra. Hon kommer aldrig att vinna några skönhetstävlingar, men jag är ju inte direkt nån adonis själv. Kaka söker maka, med andra ord. Jag söker en maka.

Hennes pojkvän (före detta?) ger jag inte mycket för. Jag har råkat på honom flera gånger och han är ombytlig, rätt prillig och rätt obehaglig. Han har nån form av hjärnskada och den här kvinnan jag träffade förtjänar bättre, hon förtjänar mig.

Det krävs så lite för att jag ska börja fantisera, jag har redan börjat. Men inte så att jag plockar fram mitt könsorgan, jag vill bara träffa henne igen och kanske ta några öl och prata lite strunt.

Några år (-tionden) av ensamhet kan förändra vem som helst. Jag som hade det så gott ställt på kärleksfronten att jag kunde avspisa kvinnor för minsta lilla sak törstar nu efter allt som går i ett par skor. Så länge det är kvinnor, då.

Nästa gång vi träffas ska jag ta mod till mig och fråga om hon vill följa med till nån pub. Jag har piller jag kan ta för att på kemisk väg få mod om så krävs. Salongsberusning och sedan kramkalas hemma hos mig. Vad kan gå fel?

MVH/Herr X

Hej på er, mina får. Det är Sune som är i skrivartagen igen. Jag har inte haft tid att skriva här, då jag har en fru som tar mycket tid i anspråk. Givetvis har jag även ägnat mig åt viktiga saker, men det är hemligstämplat och inget jag kommer att gå in närmare på.

Frugan gick ned flera kilo i vikt under hösten, hon åt mest knäckebröd, riskakor och välling och jag blev så nöjd och glad när jag vägde henne idag. Fortfarande under 55-kilosstrecket! Vi har kämpat hårt tillsammans för det här och det har gett ett bestående och gott resultat. Fast ärligt talat var det mest jag som kämpade, bland annat genom att bära hem tunga matkassar och vakta henne som en hök så hon inte skulle föräta sig på Rågfras. Hon låg mest och vilade sig på sin madrass nere i källaren.

Tyvärr förfulas hennes kropp av celluliter, jag vet inte vad jag ska göra för att få bort dem. Jag har provat att daska till henne för att öka blodgenomströmningen, men det tycks inte fungera. Dock finner jag viss njutning i att utdela små, milda slag, det ska villigt erkännas.

Det är inte lätt att ha en liten fru, men samtidigt har det sina fördelar. Jag tänker då på det köttsliga, för vid spiseln är hon oduglig. Ge henne en fiskpinne och hon står handfallen. Förr fick man krångla med kärlekshotell när man ville ha sitt, nu tar jag bara trappan ned i den ombonade källaren.

Nej, jag ska då rakt inte klaga. Lilla Phain (som hon heter) är väl värd de där skrynkliga dollarsedlarna jag betalade för att göra henne min. Jag tror till och med att jag älskar den lilla slinkan. Jag är en storsint man.

MVH/Sune Andersson

Jag tittar gärna på "närgångna eller långvariga skildringar av rått eller sadistiskt våld". Jag minns hetsjakten på de som hyrde ut filmer, de som distribuerade dem (gamla fina Video Invest, bland annat) och till och med vi som tittade på dem. Med filmer menar jag såklart de där otäcka filmerna där folk slets i stycken eller sågades i småbitar.

Jag tänker inte gagga om vad jag tyckte/tycker om filmcensur, mer än att filmerna som fick regimen att prutta på sig av förskräckelse var harmlösa och ofta så dåligt gjorda att de idag är att betrakta som komedier. Förutom ett fåtal scener i ett par kannibalfilmer där de faktiskt tog livet av djur.

Jag har tittat på några filmer över Internet och visst har jag roats, det var så länge sedan jag såg dem. Men är du ung och aldrig har sett dem förut kan jag tyvärr inte rekommendera dem. Taffliga, helt enkelt, men guldkorn för den nostalgiska.

Den film jag kommer att titta på under nästa filmkväll heter "Rituals" och är från 1977. Jag kommer inte ihåg något från den, men visst ska det bli kul att se om den. Tydligen har den en svensk titel, det hade jag missat. "Floden utan återvändo". Bara namnet får mig att vilja klicka igång den direkt.

När jag sätter mig för att söka efter skräckisar står det tyvärr oftast still, men ett par stycken jag vill se kommer jag på. Just nu dyker bara en titel upp i huvudet: Henry 2: Mask of sanity (som jag kallar den av lathet). Den har jag inte sett, men ettan är riktigt stark. Men nu blir väl skräcknördarna arga på mig, det är ju en 90-talare. Ja, ja.

Själv är jag helt trasig i huvudet, är det så att jag skadats för livet av alla våldsamma videogram jag konsumerat? Det spelar ingen roll, eftersom jag är bortom all räddning fortsätter jag att titta på Verktygsmördaren, Frightmare och allt vad de heter.

När jag vill skratta tittar jag inte på Mister Bean, jag väljer Nightmare city. Skräck är underhållande, skräck är finkultur.

Jag vänder mig nu direkt till "Sanna" med anledning av hennes kommentar. Det var fint av dig att fråga, men jag kan inget säga om saken. Jag väljer att avsluta med några kloka ord av Monty Python: So remember when you're feeling very small and insecure, how amazingly unlikely is your birth.

Har det med saken att göra?

Nu ska jag snart gå till puben och där ska jag träffa mina kompisar. Bosse Rulltårta är en av dem. Han och jag har suttit på varsitt håll och förfestat, det funkar det med. Jag druckit ett kvarter Jägermeister och några starköl.

Jag har rätt mycket pengar på kortet, så visst har man råd att bjuda tjejer på det de vill ha. Det brukar räcka med ett par cider, så släpper de loss och blir lite vågade.

Jag hoppas att en av chilenarna som alltid är där är där ikväll också. Han heter Guzman. Han är skyldig mig en tvåhundring och den vill jag ha tillbaka. Fast han har rätt kort stubin, så man får passa sig.

Är det lördag så är det. Starköl, bra musik och roliga gäster; God vän är stället som levererar.

MVH/Ronny

Jag river ned lite smuts när jag är ute och går, det måste jag få beröm för. Blev två el tre mindre affischer nere på stan idag. "Brinner du för feminism och antirasism" stod det, kanske inte ordagrant, men på ett ungefär. Att de orkar... Det är ju bara andra kommunisttokar som ens ser skiten (och så jag, då), alla andra bara går förbi. Men man måste så klart riva ned kommunistsvinens propaganda var den än sitter.

Jag har då och då sett de där runda AFA:märkena, men med lite annan färgsättning än den vanliga. Häromdagen läste jag vad det stod; Antispeciesistisk aktion var det visst. Ena dagen Vänsterpartister, nästa dag "militanta" djurrättsaktivister (det är aktivism på högsta nivå att sätta upp ett klistermärke i månaden).

Jag är skadad, jag känner igen kommunistpropaganda även om den är halvt bortriven och bortriven blir den inte bara av mig. Det gör mig glad att se att det finns åtminstone en vettig människa till i stan, jag är alltså inte den enda som klöser naglarna av mig.

Vad gäller djurens rättigheter bör man veta att Nordiska rasistpartiet var det första partiet som verkligen brydde sig om djuren, detta långt innan grönhåriga och piercade kommunistsvin fick för sig att göra detsamma.

Nåja, vad det än står på kommunistpropagandan måste den bort. Håll Sverige rent!