Kommunisterna har marscherat klart genom institutionerna, de kontrollerar media och myndigheter. De härskar oinskränkt. För att du och jag ska strunta i allt förutom personlig njutning slänger de till oss läskedrycker, actionfilmer och allt vad det är. Vi hålls nöjda och glada, att sätta sig upp mot dem finns inte på kartan hos den förslappade nutidsmänniskan. Det funkar. Lite bröd, lite skådespel, saken är biff.

Jag har alltid avskytt kommunister (jag orkar inte skriva den korrekta benämningen "kommunistsvin" särskilt ofta) och det är jag ta mig tusan stolt över. "Han hatar kommunister" sa morfar och kluckade av skratt. Jag var liten och fattade just ingenting om politik, men hata, det det kunde jag. Och förtryckare måste bekämpas, det är om inget annat en principsak. Det blir extra bra när förtryckaren är kommunist, två spyflugor i en smäll.

Disseminera mera, hjälp till med det du kan hjälpa till med. Jag gjorde vad jag kunde i yngre år och det gav visst genomslag och visst resultat. Faktiskt så pass att den eländiga åsiktspolisen SÄPO gjorde ett värvningsförsök. "Det slutar med att någon dör" sa knekten. "Jag bryr mig inte", sa jag. Nej, det var inte riktigt sant, men jag tänkte det i alla fall.

Du kan börja med att skriva texter och sprida dem så gott du kan. Folk är oftast vettigare än man tror, men det gäller att prata med (och skriva till) flegmatiker på flegmatikers sätt. Jag finner till exempel "Fascismens doktrin" läs- och tänkvärd, men inte fasen drar jag upp det, det första jag gör. En taktisk blunder.

Hets är inte fel (kritik mot mångkultur räknas ofta som hets), men det finns visst en lag som förbjuder sånt. Bättre då att vara skurril och kanske rent av humoristisk. En viss organisation sprider propaganda med bilder tagna från Tredje riket, hur smart är det? Folk slänger sånt i pappersinsamlingen. Påtala sveriges förfall, få svensken att vakna. Man måste ta ett steg i taget, som du vet. Ideologiskt finlir kan man ta sen.

Jag vill inte ha en polisstat, jag vill ha frihet. Total frihet. Men för att uppnå frihet krävs det krig, ett totalt krig. Det kriget kommer inte endast att utkämpas på ett fysiskt slagfält, vår värld är digitaliserad och Internet är en av skådeplatserna.

Här ska tändas, mina damer och herrar. Tänt är det här!

MVH/Werner von Oben

Vänner, kamrater, Parteigenossen der EAP und alle andere: Det är den där speciella dagen på året. Den dagen vi dukar fram till fest och bara njuter.

Nja, riktigt den där dagen är det ju inte, men ge det några timmar till så är vi där. Jag talar naturligtvis om dagen då vettvillingen Olof avlivades. Efter honom kom Skon, Rosa grisen, mannen ingen kommer ihåg namnet på och Potatisnäsan, men Olof var den värsta av dem alla. Någon tyckte precis som jag och knallade honom rakt i bröstet. Finemang!

Det är dyrt och bökigt med färdtjänst, så jag tar mig inte till Stockholm, jag välter ingen gravsten inatt, men fest kan ni lita på att det blir. Är.

Hela gänget är samlat hos mig. Nils-Erik med fru, min lilla fru, Anonym från Utsiktsvägen och många fler. Vi dricker finkaffe, äter kanelsnäckor och annat mumsigt. Vi har det bra och har man det inte bra när det snart är den 28:e februari, när ska man då ha det bra?

Visst vet jag vem som avlivade Offa, men jag är en svensk tiger, jag håller tand för tunga. Det stannar mellan oss här i herrummet. Visst hade det suttit fint med de där fem miljonerna snuten skulle ge mig, men jag har pengar så det räcker och blir över ändå.

Vid tolvslaget kommer glasen att vara fyllda med punsch (hela 249 kronor för en sjuttis), att förlusta sig på årsdagen av ni vet vad är obligatoriskt. Olof är putz weg och alla här bara skrattar och applåderar. Så även du?

Tänk om jag hade fått vara på Sveavägen/Tunnelgatan den där slaskiga februarinatten. Det kanske jag var...

MVH/Arg motalabo

Nu är jag tillbaka i stan och tillbaka på bloggen. Jag har varit på behandlingshem en längre period, en bit upp i landet. Det innebär att jag inte druckit sprit på över ett år, det är personligt rekord för mig.

Det var både lärorikt och stärkande på "hemmet", med en hel del fasta rutiner. Mer än en gång reagerade kroppen, jag fick abstinens, men det var bara att säga till, så fick man medicin. Men det var främst i början av min vårdtid det inträffade. Att vara sysselsatt tog fokus från tankarna på drickat och man brydde sig inte så mycket om svettningarna och skakningarna.

Där fanns en ladugård med djur, främst får. Fast oftast var de ute i en hage, där de kunde springa omkring, eller stå och bräka i Guds fina natur. De hade namn allihopa och det var svårt att inte bli förtjust i dem. Djur är lugnande för själen, i alla fall för mig.

Eftersom jag ansågs ha gjort stora framsteg och blivit kvitt det fysiska beroendet blev jag utskriven i måndags. Jag fick en tågbiljett i handen och ett innerligt "lycka till" av personalen. Det var både skönt och vemodigt att lämna "hemmet".

Jag tog en promenad på stan idag och drogs till Systembolaget. Jag gick aldrig in, jag nöjde mig med att titta. Och visst såg jag några gamla kompisar, de verkade vara sig lika. De står och stampar på samma ruta, jag har lämnat skiten bakom mig.

Jag har en så kallad träningslägenhet och jag har lovat att sköta mig och att inte ha fester därhemma. Det ska jag kunna hålla, att vara bostadslös är inte ett alternativ. Jag vill inte ens bjuda hem mina polare, jag vet hur det slutar.

En stor del av mitt liv måste nu fyllas med något nytt, nu när jag sagt adjöss till drickandet. Jag har inte varit stadigvarande drogfri (alkohol är en drog) sedan yngre tonåren. Jag är en nybörjare på det här med Svensson-liv, men det ska nog gå bra.

Mata änder vid Motala ström, eller gå en bugg-kurs. Varför inte? Vad jag än gör kommer jag i alla fall att göra det nykter. Det blir nytt och spännande. Jag tror minsann att det här kommer att gå bra.

MVH/Hasse Promille

Jag blev lite sinnessjuk imorse och gick därför till vårdcentralen. När jag väntade på att bli betjänad tittade jag på en uppsatt bildskärm som visade lite smått och gott om vårdrelaterade frågor, vad göra vid huvudvärk och så vidare. Nästan all information var åtföljd av en bild och naturligtvis syntes där snart en tvättäkta Afrika Bambaataa med avkomma. En annan bild visade en särdeles androgyn varelse, med text ungefär som denna: "Du väljer själv din könsidentitet".

Propagandan trummas ut, den trummas ut oavbrutet. Ska man inte ens kunna gå och få sig lite medicin utan att få sig en dos (dos!) mångkultur? Svaret är nej. Nu är jag upprörd.

MVH/Herr X

Vet inte varför, men jag har blivit sugen på att köpa motorcykel. Jag har haft två stycken, en Honda och en Triumph (inte samtidigt), men det var länge sen. Den första var en smidig liten sak, den andra en sportigare och motorstarkare sak. Jag funderar på en Honda CRF250L, den verkar vara mångsidig. Bara knattra runt och ha det roligt. Återfallsknutte?  

Nu har jag suttit och funderat igen. Jag brukar grubbla en hel del, då min hjärna så gott som alltid kör på i 110 knyck. Jag funderar på smått förbjudna saker.

Man har ju hört talas om Ted Bundy, Pol Pot och allt vad de heter. Män som fick saker gjorda, män som fortfarande är ihågkomna. Jag kommer att dö i sömnen och hittas efter kanske två månader och sen är det inte mer med det. Om jag inte gör ett val, valet att bli ihågkommen.

En man i min stad sprängde sig själv till döds, tror det var på 70-talet. En före detta "arbetskamrats" pappa kom till platsen och killen hade gått i bitar. Hans huvud ska ha hittats i ett träd (Södra Promenaden). Spektakulärt!

Det är inte rätt att ta nån med sig, så att säga, men tankarna kommer ändå. Man skulle kanske ta lite tabletter och lägga sig. Men tankarna kommer tillbaka när jag vaknar, så är det hela tiden, hela tiden. Äh!

Jag och Bosse Rulltårta sitter och dricker. Bosse är ganska full, men det gör inte så mycket. Man brukar bli insläppt ändå på den puben vi ska till. God vän heter stället.

Sist höll jag på lite med en finska, Sari, och jag hoppas att hon dyker upp ikväll. Hon är dösnygg. Men man kan inte stöta på alla snyggisar, för en gång var jag på fel tjej. Hon var Wladimirs och då hotade han mig.

Jag ska bara få i mig två öl till, så drar vi. Bosse vill åka taxi, men jag tar hellre spårvagnen. Det är bättre att lägga pengarna på drickat, tycker jag. Och bjuda nån dam på cider och vitt vin.

Nu ska jag ha kul. Hoppas din kväll också blir bra.

MVH/Ronny

Det har gått några år sedan Berit i 72:an gick bort. En mycket trevlig dam som blev över 90 år gammal. Hon blev intervjuad av den lokala blaskan sista gången hon fyllde jämnt och då förklarade hon hur hon hållit sig i så fin form. "Sprit är min fasa" sa hon. "Man ska inte vara ute och slöa om nätterna", förklarade hon vidare. Visdomsord.

Det enda jag har att klaga på är att Berit behöll den där tusenlappen hon vann på en Bellmanlott helt för sig själv. Det var inte så att jag tiggde pengar av henne, men en potatisbakelse kunde hon väl ha bjudit på? Jag var nära att skriva en insändare om saken, det ska stycket vara glad för att jag inte gjorde. Mina insändare diskuterades i självaste regeringskansliet, det har jag bevis för. Jag kunde ha krossat Berit om jag hade velat det.

Nåja, jag minns henne trots det som en förstklassig granne och vän. Även solen har sina fläckar, som ni alla vet. Du är förlåten, din lilla toka.

MVH/Arg motalabo