Jag hade det trevligt några timmar under dagen, jag gick till The Box, mötesplatsen för stadens psyksjuka. Det var det gamla vanlig gänget där och det blev en del gafflande över både en och två koppar snabbkaffe.

Jag går in och dominerar alla diskussioner, jag kan ju och vet ju allt, som ni vet. Fast titt som tätt kommer jag på mig själv och drar i handbromsen. Ingen gillar en överdängare, ingen gillar att känna sig underlägsen.

Dessutom var det två snygga kvinnor på plats och de var ledsagare (?) respektive tillfällig personal. Jag förvandlades till en mullig mansgris, bland annat spanade jag in den ena kvinnans rumpa flera gånger. En kille kom på mig, jag insåg att han insåg att jag klädde av damen med blicken. Men det blir så när jag ser något vackert.

Jag passade även på att flörta lite med en kvinnlig besökare. Hon verkar sådär lagom frisk/sjuk. Kvinnor som är 100 procent på banan, så att säga, har jag ingen chans på längre, jag får nöja mig med andrasorteringen. Men även sådana kvinns har bröst och slida, det räcker för mig.

Nu går jag inte till The Box för att flukta och flörta, men ibland blir det så. Jag går dit imorgon också och även om det bara är glåmiga vrak där kan man alltid prata bort en timma eller två. Jag tar alla chanser att komma ut och träffa folk, även om det är nipprigt folk.

MVH/Herr X

Jag kunde inte sova som så ofta förr. Det blev uppstigning och på med datorn. Jag la i en skiva, det blev en trippel-CD med Led Zeppelin: How the west was won.

Jag spelar inte så högt, mina grannar är rätt känsliga, men det räcker så bra så här på morgonen. En annan mer eller mindre växte upp med Led Zeppelin, så det är klassisk musik för mig. Jag lyssnade inte på bandet på jag vet inte hur många år, men sen början av 2000-talet gör jag det åter.

Lite flummigt, lite "bluesigt", men ack så bra.