Jag var både skakis, lättad och irriterad efter mitt läkarbesök. Jag var på väg till en mötesplats för lite kaffe (det blev sex koppar) och fick ett infall. Jag gick till den psykiatriska mottagningen. Jag gick dit för att be om mer bensodiazepiner.

Jag förklarade min belägenhet för receptionisten (samma receptionist som brukar behandla mig som en yxmördare) och frågade om det gick bra att skriva ett meddelande till min ack så upptagna (?) kontaktperson. Det gick bra.

Jag prisade det nya antipsykotikum jag nyligen fått, men skrev att jag måstade ha mer benso och det illa kvickt. Blev rätt nöjd med den korta text jag skrev o gav den till damen i luckan. Hon skulle ge den till min kontaktperson och hon sprintade iväg på stört och vips hade jag fått en tid, en tid redan på tisdag. Snabbt marscherat!

Jag får inte skriva lappar, det vet jag. Men kontaktpersonen är dålig på att svara i telefonen, så vad ska man göra? Dessutom är säkerhetsläget sådant att jag bör hålla mig ifrån det elektroniska.

Jag torkade bort några tårar under mitt samtal med receptionisten och råkade använda några "svåra" ord. Sån är jag och det är ju inte bra. Tycker vården. Som jag brukar säga, jag kan inte rå för att jag är elokvent. Men pratar jag som jag pratar är det tankestörning, ordsallad. Jag vet nog att receptionisten sa fula saker om mig till min kontaktperson.

Kanske väntar biffiga skötare med tvångströja i högsta hugg på mig på tisdag. Det är en risk jag får ta, ty högdosbehandling med sederande medikamenter är vad jag behöver. Annars hade jag för fan inte gått till mottagningen, jag hade gått direkt till mötesplatsen för smarrigt snabbkaffe.

MVH/Herr X