Jag har haft en hel del besvär med lilla frugan de senaste veckorna, hon har varit minst sagt svårhanterlig. Trotsig, gnällig och allmänt otrevlig. När jag sagt åt henne att gå ned i källaren och lägga sig på madrassen har hon inte gjort som jag sagt, jag har tvingats att höja både rösten och handen för att få henne att förstå. Observera att några knytnävsslag aldrig har utdelats, sådant hör inte hemma i ett civiliserat förhållande, men viss fysisk tillrättavisning behöver de flesta fruntimmer då och då, som ni alla vet.

Inget kjoltyg mår bra av att sätta sig upp mot sin make, det går emot den kvinnliga naturen, så av ren omtanke tvingades jag ta till vissa metoder, bland annat ge henne en mindre närings- och proteinrik kost. Med ytterst sparsamma måltider har jag äntligen fått fason på henne.

Hon är åter lugn och följsam, där ser man vad en diet bestående av framförallt buljong kan göra. Som bonus framträder hennes kindknotor, revben och bäckenben på ett helt annat sätt. Handen på hjärtat, ingen attraheras av en lönnfet dam, oavsett damens uppträdande.

Det blev faktiskt en bonus till. Minskat matkonto betyder mer pengar till det viktiga i livet. Jag måste få rå om mig själv och köpa mig lite punsch och arraksbollar ibland. Visst kostar det att ha en fru, men det får väl vara någon måtta på det hela?

Närhelst djungelvilden i henne visar sig har jag ett fiffigt motdrag. Jag kan det här med kvinns.

MVH/Arg motalabo