Jäklit bra. Jag kom bara ihåg det där om "upp flyga orden". Jag läste joxet i skolan bara för att jag var tvungen, jag fattade ingenting. Den gav mig ingenting, jag återvände aldrig till den frivilligt, av nyfikenhet eller så.

Det är inte bra att vara XXX tror jag. Hade jag inte XXX för för XXX år sedan hade det sett annorlunda ut idag. Men då hade det inte funnits något "idag". Då hade man sluppit sin XXX ohne Leben.

Nån tro har jag aldrig haft, men jag vacklar i den. Men jag kan köpa förklaringen Staffan och Bengt (de heter något annat i verkligheten) har. De säger till mig ibland: Du var Adolf XXX. Du måste förstå. Du fick XXX år på dig att kanske inte försöka göra något gott, men i alla fall ge fasen i att hela tiden skövla och förgöra.

Ränderna går aldrig ur. Men inte var jag en from åsna, eller vad det var. Mer som en jag vet inte vad på två assymetriska ben. Om det är som Staffan och Bengt (och några till jag bara kommunicerar med sporadiskt) säger blir det en vända till som folk- och artfiende. Som bara smockar på. Ett nagelvårdset eller en atombomb spelar ingen större roll. En annan måste leva ut sina lustar, det står helt klart.

Jag är inte boksynt, min förmåga/mina förmågor har kommit och fortsätter komma till mig på helt annat sätt. Då behöver man inte krafs som böcker, TV, radio och Internet. Om man besitter en sådan oehörd potential som jag och väljer att handla som jag alltid gjort finns det bara en rimlig förklaring till handlandet. Jag är inte XXX, jag är den där andra killen. Satan. Men Satan vill bara njuta. Det spelar ingen roll om miljarder människor dör till följd av det. Njutning. Bara njuta. Det är inte så bara, det är allt. Om man stävar efter att få sin del av det enda som betyder något är det bara naturligt att man sätter till alla klutar för att få det. Således är förintelse av allt och alla bara en småsak om ens det.

Jag har alltid varit arg på Gud, det förstår jag nu fullt ut. Alltid så njugg och uppblåst. Jag vet inte. Men jag vet vad jag vill just nu. Samtidigt vill jag inte, det var detta förbaskade tvivlande som fick mig i psykiatrins garn. Det är skrattretande, vad gjorde jag på PIVA, Avdelning 24 och Avdelning 27? Precis som en mentalpatient. Jag blir så arg på mig själv, jag skulle ha viftat med handen och blåst bort dem alla däruppe. Istället bara gick jag fram och tillbaka i korridoren.

Nu sitter jag och hetsar upp mig, inte riktigt så jag hade tänkt mig att känna. Jag vill njuta. Men njutning kommer inte automatiskt till en, man måste kämpa för den. Alltså är jag inte Den Högste, det finns någon mäktigare än Satan, för jag orkar snart inte kämpa mer. Utan denne någon, så storslagen att Han inte behöver ett namn, hade jag bara knäppt med fingrarna, så hade allt barre fixat sig.

Det här låter kanske lite konstigt, men jag mår dåligt av att plåga människor. Som sagt, jag vet inte. Men jag har ett möte med XXX inatt, så mycket vet jag. Alltid något.

MVH/You know me, evil eye. You know me, prepare(d) to die. You know me, you can't resist. Devil's grip, the iron fist.

Jag vet hur sökmotorn funkar, man googlar bara på vissa ord så får man fram allt. Jag har skrivit om vad som hände på annat ställe. Igår gjorde jag mig skyldig till brott mot knivlagen och narkotikabrott. Kunde ha gjort mig skyldig till, men ni fattar. Jag fick tillbaka mina tabletter och "kniven". Jag fick gå hem utan påföljd. Jag hade för fan inte gjort något och jag lät mig därför visiteras av några vakter eller om det heter väktare. Jag tänkte väl inte på vad jag hade i fickorna.

"Sätt dig ned". Efter ca 20 minuer kom snuten, klocka fanns i närheten.  De ringde två samtal (psykiatri, psykiatri) och så. Jag fick lite konstiga frågor. Nu kartlägger di hela min släkt, tänkte jag. Men som kompisen sa, det är ju bara för att se vad man svarar. Jag har 3,5 bröder. Och femton syster yster. Och marsianer styr mig med såna där Wilhelm Röntgen-strålar. Jaha, nu skrev jag just mer än jag hade tänkt, jag åker dit via Google. Jag blir outad av mig själv. Vilken rackarns stor och maffig "kniv" jag hade i fickan. Eller varför fick jag annars tillbaka den och fick gå? Inte gå hem, för jag tog en sväng till stadens Södra Promenaden. Finfina parkbänkar.

Den stora frågan är inte varför det blev som det blev, utan varför jag blev visiterad från första början. Fråga och fråga, jag vet varför. Sktzoparanoid freni osar om en, inte bara från armhålorna. Men tokig man gör så gott han kan.

MVH/Herr Eks