Nu närmar sig dödsdagen för de avrättade efter Nürnberg-rättegångarna. Var jag en av de olyckliga? Det är mycket möjligt.

Jag har dryftat mina tankar med främst psykiatripersonal (jag har inte så många andra att prata med) och faktiskt aldrig fått ett nej till svar. Tvärtom har de velat veta mer.

Jag har i många år trott mig vara Adolf Hilter reinkarnerad, men det kan vara fel. Alternativet är att jag var Fritz Sauckel, en hårding i Hitlers sold. Någon av de två var jag, det kan jag ta gift på. Eller Clozapine.

Jag var mäktig, jag hade en fanatisk kohort redo att följa minsta lilla order. Spola fram tiden drygt 70 år och jag är fortfarande mäktig, men på ett annat sätt: via mitt sjätte och sjunde sinne.

Jag upplever ett liv med rätt mycket besvär och jag hoppas att det är Guds sätt att straffa mig och att jag får tillträde till himlen och välkomnas av Honom när mitt liv på jorden är över. Fast om man anställt massmord i ett tidigare liv kanske det inte räcker att ha lite klena nerver för att behaga Gud och på så sätt sona sina brott. Men jag hoppas.

Kanske hette jag Adolf, kanske hette jag Fritz. Om bara psykiatrin visste, om bara mina grannar visste.

MVH/Herr X