Skickar en hälsning till min vän Staffan, med vilken jag tyvärr tappat kontakten. En fascist ut i fingerspetsarna och enligt en anonym beundrare på Internet "en expert på att skriva så burleska och kränkande texter som möjligt." Där blev jag allt avundsjuk. Jag kör "Cantate dei legionari" på stereon till din ära. Hoppas du sprider ditt hat med oförminskad styrka. Eller var det kärlek?

"Ce ne fregammo un di della galera, ce ne fregammo della brutta morte per preparare questa gente forte che se ne frega adesso di morir."

MVH/Länsledaren för SFKO

Idag har jag kämpat för att förbereda en hejdundrande fest, vilken kommer att hållas hemma hos mig på onsdag. Vi blir inte mindre än fem kämpar som kommer att äta, dricka och inte minst diskutera.

Jag har köpt kex med choklad på, mazariner, salta pinnar och sötad dryck. Tyvärr erbjuds ingen skaffning, då min fru skulle få en övermäktig uppgift i köket, oduglig som hon är. Jag vill ju inte tvingas bjuda på vidbränd falukorv, då är det bättre att mina gäster själva ombesörjer sitt matintag och det på annan plats än i min bostad.

Jag har skrivit en kortare text där jag går till hårt angrepp mot regimen. Den kommer jag att läsa upp så fort mina gäster har satt sig ned i herrummet. Full gas direkt, med andra ord. Lita på att Potatisnäsan och hans eländiga parti får sig en bredsida som heter duga.

Anledningen till festen? Förutom att jag vill träffa vettigt folk (thailändska små hetärer står mig upp i halsen) ska vi hylla de som hyllas bör; tio stridsmän som avrättades efter en farsartad så kallad rättegång i centraleuropa det förra seklet.

Jag är frestad att nalla av godsakerna, men jag har stålsatt mig. En salt pinne smakar så mycket bättre efter en period av avhållsamhet än om man vräker i sig sådana varje dag. Stora festen är bara ett drygt dygn bort, detta ska jag klara.

Välkomna, mina ärade frontkämpar. Det är den sextonde det händer.

MVH/Arg Motalabo