Jag gick en kortare runda i innerstaden under kvällen och både förundrades och roades av det jag såg. Flera halvt nedrivna affischer, säkert ett tjugotal, fick jag syn på. De flesta var kommunistiska (RKU och Ung vänster), men det fanns några nationella, eller vad man ska kalla dem: Mordiska motståndsrörelsen.

Jag antar att de slabbar upp dem om natten då ingen ser illdådarna. Men hur orkar de? "Krossa rasismen", "Stoppa betygshetsen" och likanande står det på dem. Ingen bryr sig förutom de redan frälsta och möjligtvis motståndarna i Motståndsrörelsen.

Mordiska motståndsrörelsens affischer tror jag dock att folk noterar i viss utsträckning i alla fall, lite mer än kommunisternas tröttsamma propaganda. Nu har jag glömt vad det stod på dem, men något klatschigt var det i alla fall.

Teoretiskt sett skulle "förövarna" kunna åka dit för olaga affischering, så kanske gör de bäst i att röra sig på folktomma gator. Nja, kommunisterna skulle nog snuten strunta i, men motståndsmännen ligger nog pyrt till om de blir sedda.

Paranoikern i mig tror att grupperingarna slåss om min gunst. Jag var ju en tung pjäs i ett par partier när det begav sig. En inte helt orimlig tanke.

MVH/Werner von Oben

Nu väntar en jobbig dag, jag har hela två saker på schemat. Mellan klockan tio och klockan tolv har jag medicinhämtning och efter det ska jag handla matvaror åt A och B. Jag känner mig stressad bara jag tänker på det.

Medicinhämtningen skulle jag kunna skjuta upp ett dygn, det är endast vid-behovs-medicin. Men jag skulle ha hämtat den redan under måndagen och jag känner att jag behöver den. Och hämtar jag den bara lite då och då kan jag ge mig den på att läkaren tar bort den och det vill jag ju inte. Utan benso vet jag inte hur jag skulle klara mig.

Angående matinköpet är det min förbaskade plikt som ättelägg att hjälpa till. Jag svek A och B igår, det misstaget får inte upprepas.

Jag vet att jag borde vara glad åt att ha saker att göra, saker som håller mig ifrån sängen, men det är svårt med motivationen. Jag duckar för kritik och dåligt samvete bakom orden "negativa symptom".

MVH/Herr X

Min kompis Sven Svensson är plågad av bland annat ångest och han ringde mig för ett par timmar sedan. Han har samma sjukdom som jag och ungefär samma medicinering. Till skillnad från mig så härdar han oftast ut i det tysta, men under måndagen försämrades han kraftigt efter några veckor med ökade symptom.

Jag gick hem till honom och bjöd på en cigarett . Den röktes i Guds fria natur (nåja, ett buskage fanns intill) nere på gården och hör och häpna: Sven stabiliserades, så vi gick upp i hans lägenhet.

Planen var att vi skulle gå till akutenheten, men det behövdes inte. Där ser man vad lite luft i kombination med illustert sällskap kan göra.

Sven har en läkartid i veckan och han ska be om att få bli återinsatt på en bensodiazepin. Jag tror han får det, för han är liksom jag kroniker.

Sven, du får sova i din egen säng inatt med, du slipper sjukhussängen. Det är stort.

MVH/Herr X