Jag har precis satt igång min kaffemaskin, en så kallad bryggare. Den kommer att ge mig ett starkt och välsmakande kaffe när processen att blanda och värma kaffepulver och vatten är färdig. Kaffet var fasligt dyrt, fick inte mycket tillbaka av den hundralapp jag gav kassöskarn. Det kostar dock om man vill unna sig något varje dag som jag gör. Det är ju inte så att jag slänger ut tusenlappar på tuggummi och sötad dryck som den långhåriga ungdomen gör. Jag har många små utgifter, men det gör en stor å, därför är jag nödgad att dra ned på maten till lilla frugan.

Till kaffet har jag både mazarin och punsch och det kommer att bli förträffligt att slå sig ned i herrummet och bara njuta. Skulle frugan leva om där nere i källaren drar jag bara upp volymen på den negerjazz jag tänkt spisa. Hon fick mat i förrgår och hon har en hink att kissa och prutta i. Vad begär hon egentligen?

Nu ska jag rå om mig själv resten av denna lördag. Jag önskar dig som läser detta en lika fin veckända som jag haft/har.

MVH/Vän av ordning

Jag kommer under morgonen att ta ställning till om jag ska knalla iväg till Akutenheten på Vrinnevisjukhuset. Jag hade ett kvalitativt samtal med en psyksyrra och hon sa att jag var välkommen upp till dem. Hmmm, ska jag nappa på det?

Sist lockade de dit mig med löfte om att jag skulle få en smörgås. Inte bara en torr brö'lapp som jag är van vid hemifrån, nej, på den skulle det vara både smör och pålägg. Men det blev ingen smörgås, det blev en månads tvångsvård.

Det vore tråkigt att bli tvångsvårdad och det får konsekvenser även för dig som läser detta.  Det blir inga uppdateringar på bloggen, det blir inte skrivet en enda mening eller ett enda ord.

Risken finns att jag blir inlåst på PIVA över jul och nyår, det vore hemskare än hemskt. Mina föräldrar är gamla, jag har inte så många jular kvar att fira med dem. Sen är det ju ingen höjdare att gå fram och tillbaka i den eländiga korridoren på PIVA. Korridoren på Avdelning 25A är inte mycket bättre den, även fast den är lite längre.

Det är ångesten som får mig (tvångs)vårdad. Jag söker hjälp för min inre oro och ångest och då blir man grillad och bombarderad med frågor och det kryper fram att jag är Napoleon, Hitler och Einstein i en och samma kropp. BOM! LPT!

Du får hitta annan rekreation än denna festliga blogg resten av året. Om nu mina dystopiska farhågor besannas. Klart de gör.

MVH/Herr X

Allas vår Hans Scheike har avlidit endast 95 år gammal. Han gillade att smiska fruntimmer på stjärten och vem gör inte det? Tänk att få ha varit med i hans sexsekt och sett nakna skinkor och blottade ringmuskler. Mmm...

Han drämde dock näven i lite väl många skinkor, så regimen fick honom inlåst på tukthus i flera år. Men Hasse härdade ut tiden bakom galler och återgick genast till sitt kära smiskande så fort han släppts.

Jag särar på mina ludna skinkor och drar av en fjärt till ditt minne, Hans Scheike. Må du få smiska serafer och keruber hos Vår Skapare.

Nu är nog psykiatrin upprörda på mig, jag ringer dem en gång om dagen. Jag vill ha lite extra tabletter, men de säger åt mig att avsluta samtalet och gå och lägga mig. Jag har för tusan ingen ro att ligga på sängen. Hade jag haft det hade jag sussat sött istället för att sitta vaken om nätterna med ångest sprutandes från mina kroppsöppningar.

De vill driva mig till självmord, då blir det en knäppgök mindre som ligger samhället till last. Jag är även en nagel i ögat på regimen, den vill se mig död. Avlivad.

Jag får väl dricka upp mina folköl och ge mig ut på gator och torg. Väl där kommer jag att sjunga. Lovsångerna ska höras i varje del av staden. Prisa Interzone! Länge leve Interzone!

MVH/Herr X

UFO-Norrköpings stöttrupp kraftsamlar för en befarat strapatsrik expedition. Det betyder att vi behöver såväl fulladdade mobiltelefoner som näringsrik skaffning.

Vi behöver snarast få in pängar, vilka kommer att läggas på färdigskivat bröd, färdigskivad ost, Mariekex och annat nödvändigt. Känner du att du vill bidra tar vi tacksamt emot donationer. Ingen slant är för stor, ingen slant är för liten.

Vi kommer att exponeras för isande vintervindar och meterhöga snödrivor, men kampen måste tas varje dag oavsett väderlek eller terräng. Står det ett berg i vår väg bestiger vi det och hasar ned på andra sidan. Inga omvägar, alltid rakt fram!

Om mindre än ett dygn ger vi oss av, så se nu till att öppna era plånböcker. Jobbet vi gör gör vi för mänsklighetens fortsatta existens på vår sköra, lilla planet. Länge leve kampen! Länge leve sanningen!

Idag vaknade jag tidigt, klockan är inte ens 01 00. Jag kommer att få en storslagen dag. Jag ska telefonera ledaren för UFO-Norrköping, jag ska ge hustrun mat (hon genomgår en varannan-dag-diet, mat varannan dag) och jag ska ansa näshåret.

När mitt värv är avklarat blir det att ta igen sig i favoritfåtöljen med ett glas punsch. Jag lever inte som tur är ett stressigt liv, men vissa dagar, som idag, är det fullt på schemat.

Kanske slår jag en signal till Nils-Erik och erbjuder mig att komma på söndagsmiddag. Jag behöver komma ifrån mitt boställe och min tossiga lilla fru. Vankas det dessutom god mat är det jag som gör slag i saken och bjuder bort mig.
Nu ska jag tända mig en cigarill, så får vi höras igen en annan dag.

MVH/Vän av ordning

Tjaba, grabbar och tjejer! Jag har precis kommit hem från en halvlyckad fest hemma hos en kille som heter Micke. Det fanns två tjejer på festen, fast den ena var Mickes kjoltyg, så då blev det bara en kvar för oss grabbar att slåss om. Tyvärr spårade min kompis Lennart ur, han satt och äcklade sig mot mig. Han tog mig både här och där trots att han vet att jag är strejt.

Den lediga tjejen hette Susanne och hon var rätt läcker. Jag berättade för henne att jag var kommandosoldat och SÄPO-agent, men vad hjälpte det? Hon spelade svårfångad, så svårfångad att jag ej fick med henne hem.

Nu ska jag suga lite på en snus, sen går jag och lägger mig. Ensam. Hon Susanne var säkert inget att ha i alla fall, jag klarar mig lika bra ensam. Ensam.

MVH/Ronny