Jag ringde herr Hörsel och bjöd in mig, men sen kom jag på att jag hellre ville ligga på sängen och titta på den nikotingula tapeten. Jag gick aldrig till honom. Han är ett vrak som man gärna skrattar åt, men gå en hel halvtimma bara för att få dra på munnen? Inte idag. Hörsel, vi ses på juldagen istället. För dig vill inte jag fira jul med, det vill ingen. Men jag vill skratta åt dig och ditt urlöjliga liv en sista gång i år. Min vän.

Jag har rätt svåra problem med oro och ångest och har testat en rad olika mediciner mot det utan större lycka. Sedan nån vecka har jag fått Sertralin, vilet beskrivs som följande på en websida: "Läkemedlet används också för att behandla vissa typer av ångest, som till exempel panikångest. Det kan även användas vid andra former av psykiska besvär, som tvångstankar och tvångshandlingar, social fobi eller så kallat posttraumatiskt stressyndrom, det vill säga speciella, svåra och långvariga psykiska besvär efter en traumatisk upplevelse."

Röster och andra positiva symptom kan jag leva med, men inte den förbaskade ångesten. Den har gett mig självmordstankar mer än en gång, det är knappt att jag står ut när det är som värst. Jag håller tummarna för att mitt senaste pillertillskott ska funka, jag vill leva livet utan förlamande ångest.

MVH/Herr X

Jag gjorde misstaget att fråga några släktingar om hur de kom till Sverige, jag ville veta lite mer om mitt ursprung och var mitt knasiga namn kommer ifrån. Sanningen smärtar, men förklarar varför jag är en defekt människa på tung medicinering. Jag är turkisk zigenare. Sådär, nu har jag skrivit det.

Jag har inget emot vare sig turkar eller zigenare (inte nu längre), men jag hade velat vara precis som min ursvenska granne. Tittat på bongolotto, käkat rå fisk och burit byxor med knätofsar. Man vill ju vara som alla andra.

Men som kanonmat på 40-talet dög i alla fall min släkt. Flera stupade och en lyckades faktiskt "få" Riddarkorset. Hitler behövde soldater, då var det inte så noga med ariskt blod. Och fightas, det kan vi turkiska zigenare och har alltid kunnat.

Jag är konfys och det har gått så långt att jag lagt en beställning på en fotbollströja tillhörande ett lag i mitt egentliga hemland. Den kanske kan hjälpa mig att bli stolt över mitt ursprung istället för att skämmas över det. Mitt efternamn ingår i lagets namn, där har ni den uppenbara kopplingen.

Selam, türk. Merhaba arkadasim.