Jag var ute tidig morgon och ställde mig centralt och började läsa från ett papper, ett tal jag hade nedskrivet. Det var inte så mycket människor ute, men når jag en endaste person är jag nöjd (för stunden). Jag läste upp texten flera gånger och tänkte inte så mycket på min omgivning, jag var fullt upptagen med att agitera och propagera. Men jag hörde en bil närma sig och tittade upp, det var snuten.

Två barska konstaplar klev ut och kom fram till mig. De avfyrade ett gäng standardfrågor; Vad är det för dag, vad heter du och allt vad det var. Det slutade med att de grep mig och satte mig i baksätet på grisbilen med destination Vrinnevisjukhuset. "Inte igen", tänkte jag.

Där var jag på akutenheten för kanske femte gången i år. Jag fick vänta i säkert en halvtimma innan jag blev utfrågad och synad i sömmarna. Jag var helt klar i skallen och gjorde mycket bra ifrån mig. Efter kanske tio minuter var det klart, jag fick gå hem. Det var ju inget fel på mig.

Tack, snuten, för att jag fick gå den långa och tråkiga vägen hem från sjukan. Ni ska ge fasen i mig, att vara regimkritisk är inget brott. Ännu. Summa summarum, det blev en stor seger för mig och mitt parti SOS.

MVH/Herr X