Jag är nyss hemkommen från min vän och vapendragare Nils-Erik. Där blev jag bjuden på mat lagad av hans fru. Nils-Erik kunde stolt berätta att han ej stått vid spisen sedan någon gång på 70-talet. Han har verkligen fått användning av sin äkta hälft, han har en förträfflig fru som vet sin plats.

Min lilla toka ligger på sjukhus och vore det inte för att jag ibland vill åt hennes kön kunde hon gott ligga kvar där. Städa och laga mat är hon synnerligen dålig på. Av alla glädjeflickor Thailand hade att erbjuda valde jag en liten toka, den slöaste lauran ni kan tänka er.

Nu varvar jag ner med ett glas punsch och en cigarill. Imorgon blir det att besöka frugan på sjukhuset som den omtänksamma make jag är. Hon kostar pengar och jag vill inte att hon ska ligga i sin bekväma sjukhussäng längre än nödvändigt.

Frugan hör hemma i min källare, hon behöver inte daltas med och få dyr sjukvård i onödan.

MVH/Arg motalabo

Jösses, jag har sovit hela dagen. Klev ur sängen vid nio på kvällen. Fasen, jag som hade saker att göra, bland annat svek jag mina föräldrar. Nu väntar en lång vaknatt där jag bara sitter och glor på skärmen. Dåligt med läsk har jag också, då jag av förklarliga skäl ej varit till affären idag. Jag får väl ta min Nozinan och lägga mig på slafen igen. Ny dag  om några timmar, den ska jag göra något av till skillnad från denna.

MVH/Herr X

Jag ringde akutenheten (AE) då jag hade ett kraftigt ångestpåslag. Man ska visst inte ringa dem vid lättare psykiska besvär som ångest, men vad skulle jag göra? Men jag har en diagnos som inte går av för hackor, så mig tar de tack och lov på allvar.

Det var det vanliga snacket. "Kom upp till oss så får vi prata med dig". Jag vill inte prata, jag vill ha dundermedicin. Kan de inte ge mig ett ärligt nej, måste de köra fulspel och lura mig till dem och sedan ta mig på LPT (tvångsvård)?

De måste väl inse att jag måste ha vad jag måste ha. Jag ringer dem minst en gång i månaden, ibland gråter jag, ibland ryter jag. Jag måste få hjälp att lagligt droga ned mig. Jag erkänner att jag är sjuk och som sjuk behöver jag hjälp. Var är den?

MVH/Herr X

En turkisk man (Hakan Öztürk) som önskar att vara anonym har hört av sig till bloggen. Hakan berättar att där borta i fjärran östern landar det UFO:n på nästan daglig basis och det är dags att välkomna dem, inte kidnappa dem och låsa in dem på militärbaser som de gör i till exempel USA.

Hakan behöver bara ett startkapital så sätter han igång att organisera arbetet. Pengar behövs till hyra för det framtida kansliet och för att köpa kebab. Man behöver ju något att äta när man ligger ute i fält.

Jag postar honom en hundring och jag råder dig att göra detsamma. Turkiet är ett vidsträckt land, så det kostar att flänga runt från Konstantinopel till Ankara i jakten på UFO:n. Fram med plånboken, vettja.

MVH/UFO-Norrköping