Jag är inte berusad, men det känns så. Det pågår så mycket i mitt huvud så jag är alldeles snurrig. Men kanske har jag fått i mig etanol via mikroskopiska partiklar i luften. Dock kan en viss del av känslan ha att göra med att hjärtat syresätter kroppen dåligt, jag är yrslig och trött.

Får jag en order sticker jag på direkten, jag struntar i min hälsa och struntar således i hur farligt det är. Jobb finnes och måste tas om hand med fast hand. Jag kommer att möta reptilianer och de är gräsliga att skåda. Sedan luktar de illa och puffar av svavel kommer ur deras käftar. Ondska på ett annat plan är du någonsin upplevt.

Jag lägger mig i givakt på sängen med kläderna på. Och på nattduksbordet finns en morakniv och en metalklump som man kan smasha mot utomjordiska skallar. Ge mig två minuter så är jag nere på gården redo för strid.

Ta dig en nattmacka så tar jag kampen. Jag lever för striden, precis som många andra före mig har gjort. Jag är redo för slutet och jag vet att jag kommer att vinna, min drömvärld kommer att bli verklighet även om jag är avliden när så inträffar.

Ett sista bloss, sedan fattar jag posto i sovrummet.

MVH/Herr X

Jag är både schiz o fren, vet inte vilket som är värst. Jag är döende, men ingen tror på mig. Ett av mina organ är i synnerligt dåligt skick, jag har förstört mig genom att supa och kedjeröka. Jag är ledsen och vill ha någon att hålla i handen. Att ensam gå mot döden är inte lätt, jag är knäsvag.

Jag ska ringa ett samtal. Sedan om det blir till mamma eller akutenheten vet jag inte. Jag vill säga adjö, inte bara dö och bli hittad stel, kall och vit i min säng efter en vecka. Jag har skrivit ned lösenord till diverse sidor och tjänster och skrivit att en viss kompis ska få mina LP-skivor och mina CD. Har lagt pappren på golvet framför TV:n så de är lätta att hitta.

Under natten kommer jag att skriva på ett papper och tejpa upp på insidan av ytterdörren. Där ber jag om ursäkt för mitt många gånger demoniska uppförande och uppträdande. Ränderna går aldrig ur, jag har hänfallit åt sadism och massmord i alla mina liv. Inget massmord i detta livet i och för sig, men jag har försökt. Satan styr mig.

52 år av elände, det räcker så bra, så. Jag ser fram emot att träffa mina döda släktingar och framför allt min lillasyster. Om jag kommer till Himlen. Jag kanske hamnar där nere och får en högaffel i gumpen mest hela tiden.

Jag ska raka mig, jag vill vara ett propert lik. Ska snart ta en tupplur och kanske är det slutet, jag bara slutar andas och så var det en vettvilling mindre på jorden. Jag ångrar nästan allt jag gjort. Nu återstår att dö och helst göra det med värdighet. Jag tror bestämt jag behöver en sup. Eller tre. Adios..!

MVH/Herr X

Jag hade inget för mig, så jag slank in på Systembolaget och köpte två öl och ett kvarter polskt brännvin. Ville inte sitta hemma och dricka, så jag gick till Stortorget. Jag hade tur, för två kompisar satt där. Det är hysat insynsskyddat tack vare buskarna som omger parkbänkarna, så man kan både dricka godsaker och tömma blåsan utan att det stör någon.

Vi drack och skojade med varandra. Hux flux var min dryck slut, men jag fick en klunk byxvarm öl av ena kompisen. Jag var i parken i kanske tre timmar, sedan gick jag tillbaka till Systembolaget. Tyvärr blev jag nekad att handla, men det är sånt som händer.

Nu sitter jag hemma med tomt barskåp (kylskåp), men en annan är ingen alkoholist, jag klarar en kväll utan spånken. Ny dag imorgon, nya insatser. Undrar vilken parkbänk jag hamnar på då.

MVH/Hasse Promille

Jag sitter vid datorn i timtal varje dag, jag har inget bättre för mig. Jag surfar på sport och musik och är inne en del på Facebook och Youtube som så många andra. Dessutom är jag medlem på ett forum och där spenderar jag flera timmar om dagen (kvällen). Nu ligger forumet nere och jag är förtvivlad. Vad ska jag nu hitta på? Jag vill inte porrsurfa mer än kanske fem timmar, vad ska jag göra resten av kvällen? Jag har ju ett TV-spel, får väl sätta mig med det då. Jag gillar inte datorkrångel, men vem gör det?

Jag tror jag tar en paus från allt, jag måste återhämta mig efter en attack från organisationen "O". Kommer att lägga mig på sängen och inte göra ett endaste dugg. Jag har för kanske en kvart sedan tagit lite mediciner och därmed har jag inga måsten kvar, utan kan med gott samvete sova.

Men, nej, det var inte riktigt sant. Jag har den förbaskade injektionen klockan elva. Attans! Nedrans! Hur kunde jag glömma det? Jag kanske kan ringa och sjukanmäla mig och gå till mottagningen en annan dag. Men vi sitter i grupp och glor i tre timmar, vi arma satar som får Zypadhera-spruta i skinkan. Åh, vilket dilemma.

Nu loggar jag i alla fall ut. Tar jag sprutan behöver jag inte gå förrän om ca fem timmar, alltid något. Jag är dödssjuk, jag behöver vila och sova.

MVH/Herr X