Jag håller i inköpen till nästa expedition och behöver veta vad ni helst vill äta, lingongrova eller rallarhalvor. Ljust bröd har vi väl alla ätit oss trötta på, dessutom är man bättre beredd på närkontakt med fibrer i magen än utan. Att ta med sig eget bröd är såklart tillåtet, dock ej knäckebröd. Ni kan ringa mig på vardagar mellan klockan fyra och sex på kvällen, eller så kan ni posta ert förslag här.

Jag vill alltid lära känna nya killar, kanske även dig. Ibland blir det brottningsmatch och annat härligt, ibland bara en fika. Man vet aldrig och det är en del av tjusningen med att träffa folk. Nu vill jag bredda mitt kontaktnät och jag är villig att betala för att få det att ske. Jag skänker hundra kronor var till de tre första killar som ringer på min dörr. Du får inte bara en hundring, du kan även få min kropp en stund. Ett erbjudande jag hoppas du inte kan motstå. Har du vägarna förbi så kom gärna upp en sväng.

MVH/Lennart K Lindström

Av nån anledning är ångest vanligt vid psykossjukdomen schizofreni, jag vet inte varför. Vissa får ångest efter att den utlösts av en sak. Det kan vara stress eller kanske ångest för vad rösterna säger eller kanske kommer att säga. Min ångest bara kommer till mig utan synbar anledning.

Det jag har mot ångest är i dagsläget Lergigan, Theralen och Oxascand och bara den sista är något att ha. Ångest om nätterna har jag oftast inte, då jag sover gott på bland annat Nozinan. En tredjedel av dygnet mår jag okej, men i sovande tillstånd. Jag vill må bra även i vaket dito.

Jag har just nu ångest, men inte så allvarlig. Jag spelar medryckande musik på stereon och tar mig en folköl och försöker koppla av. För när ångesten slår till med full kraft vill man bara fly. I mitt fall gå ut på gatorna och irra.

Det finns potent medicin att ta till, men läkarna skriver helst inte ut dem. Men jag fyller snart 52 och är ensamstående. Vad gör det om jag skulle bli beroende? Jag vill bara ha en värdig medel- och ålderdom, det måste väl även kvackare förstå?

MVH/Herr X

Jag kände för att unna mig lite extra och gick till speceristen med siktet inställt på godsakerna. Väl där letade jag efter glace, men mitt märke fanns inte. Jag gick då fram till första bästa bodknodd och sa som det var: "Var har ni gjort av Trollhätteglassen med vaniljsmak"? Min röst var bestämd och hård, då en modern butik bör kunna ha vad kunderna vill ha. "Sånt för vi inte" fick jag till svar av slyngeln jag konfronterade. Det bidde ingen glace, men väl ett paket mazariner.

Jag litar inte på det stora företaget som gör den mesta av glassen som säljs, det är fullt med sötningsmedel, hormoner och glutamat i deras sliskiga produkter. Tacka vet jag riktig glace som på Glass-Oskars tid.

NVH/Arg motalabo

Idag var jag på mottagningen (Spiran) för att under överinseende av vården ta min antipsykotiska medicin Olanzapin. Det var min kontaktperson (kp) som gav mig den och jag svalde snällt. Dessutom pratade vi i kanske fem minuter och det kalaset gick på 200 spänn. 200 spänn för fem minuter, det är ju inte klokt!

Jag måste dit och bli matad måndag till fredag och det gillar jag inte. Jag är ju morgontrött och vill helst sitta hemma och uggla. Jag hoppas detta jäkla coronavirus försvinner så jag kan få mina sprutor istället.

MVH/Herr X