Demonen FG har sagt åt mig att göra en sak jag inte vill. Jag ska på hemlig väg få en spårvagn att spåra ur. Kollektivtrafiken håller på att ta kål på oss alla och vansinnet måste få ett slut. Jag inser att FG har en poäng, men måste det hela tiden vara jag som är vid fronten och får göra smutsjobbet?

Jag vet inte vad jag ska göra, men jag går i alla fall ut och rekar längs spårvagnens sträckningar, två till antalet. Jag har inga verktyg som kan förstöra spåren, men jag kan kanske använda mina mentala krafter för att göra det.

Livet blir aldrig tråkigt med röster i huvudet. Dock kan det bli en smula farligt. Men jag lever för striden, jag är en agent av yppersta klass. Spårvagnen, you're going down...

MVH/Herr X

Jag har köpt en hel del skivor den senaste tiden: "Hammered" med Motörhead, "Sgt Pepper's lonely hearts club band" med The Beatles och "Songs from the streets" med Argy Bargy.

Jag spelar musik när jag sitter vid datorn och det skapar lite trevnad. När jag lyssnar på Beatles, Pugh Rogefeldt och Led Zeppelin tänker jag tillbaka på min barndom, tider utan bekymmer, tider utan psykisk sjukdom.

Musik påverkar en och kanske mer än jag/du/vi tror. Jag gillar mest glada toner, men även hårda. Jag lyssnar på allt från Harry Brandelius till Venom.

Livet vore tråkigt utan musik, tycker jag. Men inte mina grannar.

MVH/Herr X

Imorgon tisdag kommer min vän Nils-Erik hem till mig. Vi ska umgås och äta en bit mat. Ja, frugan ska få värma gulaschsoppa på burk åt oss, det borde hon klara. Det betyder att hon har frigång och får vara överallt utom i herrummet, det är vigt åt Nils-Erik och mig. Inte riktigt sant, för hon ska få serva oss: servera kaffe, fylla på punsch och hålla på med andra fruntimmerssysslor.

Nils-Erik och jag ska spela negerjazz och varför inte lite Hilmer Borgeling? Jag har en diger samling så kallade stenkakor och dem ska vi lyssna på mest hela kvällen. Kanske ställer jag frugan vid högtalaren och lär henne hur riktig musik ska låta. Fjärran från de djungeltrummor hon är van vid från sitt lilla land långt nere i Afrika. Eller om det var Asien.

Mat, punsch och cigariller: receptet på en lyckad afton. Jag längtar så efter att få umgås med någon annan än min uppstudsiga fru.

MVH/Arg motalabo

Jag var på mottagningen för en veckodos benso och tog samtidigt min tillfälliga Olanzapin. Jag måste ta den så att vårdpersonalen ser att jag tar den, annars väntar inlåsning på psyket. Resten av veckan kommer en person ned på gatan och jag får stå utomhus och medicinera. De vill inte ha in folk i lokalerna så här i virustider. Jag som har annat för mig måste till mottagningen varje dag. Varje dag! De där jäklarna, det är bara för att jag berättat att jag slarvar med medicinen som de vet om det. Jag har trovärdighet noll och är ökänd efter mina vistelser med tvångsvård på psyket. Mottagningen fem dar i veckan. Nä, vet du vad?

MVH/Herr X