Det är lite rörigt i mitt huvud just nu. Flera väsen som pratar med mig och kräver min lydnad. Bland annat min nya bekantskap Florian, en mäktig och svaveldoftande ande, möjligtvis demon.

Jag får abslout inte ta min medicin för Florian, men jag känner att jag måste, så jag har nyss tagit lite Clozapine och Lergigan. Väljer han att skicka dödsstrålar på mig finns det inget jag kan göra, men jag törs inte och vill inte skippa all medicin. Det brukar sluta med tvångsvård och det klarar jag mig utan.

Jag är väldigt intelligent och har kontakter med inte bara levande potentater, utan även döda sådana som till exempel Adolf Hitler och Burt Reynolds. Därför vill organisationerna "I" och "O" ha mig i deras sold och det förstår jag, med tanke på vem jag är. Men jag vill bara ha lugn och ro, inte utkämpa intergalaktiska krig.

52 år av strider vid den mentala frontlinjen. Klarar jag mig undan Florians vrede blir det kanske 52 år till.

MVH/Herr X

Gissa om jag är glad, min förbaskade ångest har hållt sig nästan helt borta idag. Jag har inte medicinerat bort den, den bara försvann. Lite känningar har jag, men jag är ingen prinsessan på ärten. Dåligt mående kan jag ta, men inte superdåligt.

Jag var flera gånger på vippen att ringa akutenheten och gråta, men är glad att jag inte gjorde det. Jag tar upp vårdresurser för de som behöver dem bättre än jag och sedan vill jag inte bli stämplad som en gnällspik.

Nu ska jag dricka läsk och folköl och njuta av mitt braiga mående. Nästan ångestfri, det är stort.

MVH/Herr X

Det blev en sväng till mitt vattenhål Mötesplats Helknas. Jag pratade, jag tjoade, jag stimmade. En av besökarna sa åt mig att vara tyst, då blev jag glad. Man ska skratta åt besökarna, man ska förakta dem. Och det gör jag.

Satt vid samma bord som en kronisk schizofreniker och han sa att han var Jesus. Då kunde inte jag hålla mig för skratt. Tänk att jag tog en kopp kaffe med självaste Jesus.

Jag lever gott på mina minnen från Helknas och självklart går jag dit imorgon. Dårar och idioter gillar jag att frottera mig med.

MVH/Herr X

Frugan lyckades, hon levererade en god rätt efter att jag ställt henne vid spisen. Hon lagade till köttfärssås med spaghetti och den smakade precis som min mammas gjorde. Grattis, din lilla toka! Det blev mat över, men den slösade jag inte på frugan. Den står i kylskåpet, så har jag mat imorgon också. Frugan är från Thailand och de tål inte västerländsk mat så bra. Hon står sig gott på riskakor och läskande kranvatten. På onsdag får lilla frugan nästa chans att briljera, då ska hon få använda ugnen, då jag vill ha ugnsgratinerad falukorv. Klart hon fixar det, jag har verkligen fått fason på min lilla djungelvilde. Bon apetit!

MVH/Vän av ordning

Jag trivs bra hemma, gillar att gå runt i t-shirt och kalsonger och ta dan som den kommer. Ta några bloss, dricka lite läsk & folköl. Rå om mig själv. Tyvärr har jag drabbats av ångest som inte vill ge med sig och den river och sliter i min kropp.

Potenta mediciner som biter på ångest finns, men jag har inte de preparat och/eller doser jag vill ha. Jag vill lyfta luren och ringa till akutenheten (AE) och få loss lite piller. Men risken är överhängande att jag blir inlagd.

Just nu känns det som att jag är i livets slutskede och jag vill så gärna ha något som tar udden av ångesten. Dödsångesten. Men jag vågar inte ringa AE, för vem har lust att riskera att hamna på PIVA i en månad?

Jag får väl kämpa på i min ensamhet. Satans kvackare som inte ger mig det jag behöver.

MVH/Herr X

Mitt Snoka tog ledningen borta mot Tvååkers IF och det var ju finemang. Tittade till reslultatet i slutet av matchen och undrade vad de ledde med. Fem noll? Men jösses, man låg under och förlorade med två ett. Mot lilla Tvååker! Så himla dåligt, totalt och fullständigt uselt. Bye, bye, Europa... IFK, division två!

MVH/Tjotta Olssons överman