Vad vårdkontakter jag har. Fem dar i veckan tar jag tabletter i åsynen av min kontaktperson. En gång i veckan hämtar jag bensodiazepiner. Varannan vecka hämtar jag medicin på Apoteket. En gång i månaden tar jag blodprov. Snart ska jag lämna urinprov. Nästa vecka ska jag på läkarundersökning. Puh! Kan jag inte få vara ifred här hemma? Jag gillar inte att lämna lägenheten, så ni förstår ju vad kämpigt detta är för mig.

MVH/Herr X

Jag har idag haft besök av en villig kille i 30-årsåldern. Vi tog lite brottningsgrepp på varandra och snart var vi nakna. Då visade det sig att killen ("Björn") hade en fetisch; Han gick igång på fötter.

Han använde både mun och händer på mina fossingar och jag lät honom hållas. Det kittlade skönt, det var första gången mina fötter fick en rejäl omgång.

Nu har han gått hem och han gick inte lottlös. Jag hittade tre par strumpor med fotsvett och hudavlagringar i tvättkorgen och dem fick han med sig. Han tänker köra dem i mikrovågsugnen för att verkligen få fram dofterna.

Jag har stor erfarenhet av olika fetischer och respekterar dem som tänder på fötter, händer och vad det nu kan vara. Jag tror jag ska låta "Björn" klippa mina gula tånaglar nästa gång vi träffas.

MVH/Lennart K Lindström

Jag lånade 500 kronor av Goran, en schysst jugge som kan fixa det mesta. Han ska ha tillbaka dem på måndag plus en tvåhundring. Det är inga problem då jag ska till socialen i veckan och hämta en slant.

Det betyder att jag kan gå på puben och det blir ett trevligt ställe kallat God vän. Där har man sänkt en och annan stor stark, oj, oj.

Hoppas det är mycket folk där, kanske några snygga brudar som man kan bjuda på cider. Jag drar om en timma och räknar med en helkväll med många glada skratt och kanske, kanske nyp i rumpan på någon fining.

MVH/Ronny

Jag är inloggad för att berätta att jag tar kampen även inatt. Jag är uppkopplad med Ville, Valle och FG och håller mig pigg och alert med koffeinhaltig dryck. Ännu har inget spännande hänt, men rätt vad det är smäller det till och jag måste då använda mina krafter för att slå tillbaka fienden. Fortsätt du att göra vad det är du gör och lämna striden till experterna, eliten av eliten.

MVH/Herr X

Idag har jag varit på Spiranmottagningen för min dagliga dos Olanzapin. Min kontaktperson kom ut i väntrummet och jag blev tvångsmatad inför nyfikna blickar. Jag har Olanzapin tillfälligt och vården litar inte på mig, därför får jag komma till dem för matning.

Jag har en lång historia av medicinslarv, men sån är jag. Den enda medicin som är viktig för mig är min benso, en lugnande medicin. Olanzapin och liknande jox är ju för schizofreniker.

Jag hoppas att viruspaniken klingar av så att jag får återgå till mina injektioner. Det blir jobbigt att bege sig till Spiran fem dar i veckan.

MVH/Herr X

Demonen FG har sagt åt mig att göra en sak jag inte vill. Jag ska på hemlig väg få en spårvagn att spåra ur. Kollektivtrafiken håller på att ta kål på oss alla och vansinnet måste få ett slut. Jag inser att FG har en poäng, men måste det hela tiden vara jag som är vid fronten och får göra smutsjobbet?

Jag vet inte vad jag ska göra, men jag går i alla fall ut och rekar längs spårvagnens sträckningar, två till antalet. Jag har inga verktyg som kan förstöra spåren, men jag kan kanske använda mina mentala krafter för att göra det.

Livet blir aldrig tråkigt med röster i huvudet. Dock kan det bli en smula farligt. Men jag lever för striden, jag är en agent av yppersta klass. Spårvagnen, you're going down...

MVH/Herr X

Jag har köpt en hel del skivor den senaste tiden: "Hammered" med Motörhead, "Sgt Pepper's lonely hearts club band" med The Beatles och "Songs from the streets" med Argy Bargy.

Jag spelar musik när jag sitter vid datorn och det skapar lite trevnad. När jag lyssnar på Beatles, Pugh Rogefeldt och Led Zeppelin tänker jag tillbaka på min barndom, tider utan bekymmer, tider utan psykisk sjukdom.

Musik påverkar en och kanske mer än jag/du/vi tror. Jag gillar mest glada toner, men även hårda. Jag lyssnar på allt från Harry Brandelius till Venom.

Livet vore tråkigt utan musik, tycker jag. Men inte mina grannar.

MVH/Herr X

Imorgon tisdag kommer min vän Nils-Erik hem till mig. Vi ska umgås och äta en bit mat. Ja, frugan ska få värma gulaschsoppa på burk åt oss, det borde hon klara. Det betyder att hon har frigång och får vara överallt utom i herrummet, det är vigt åt Nils-Erik och mig. Inte riktigt sant, för hon ska få serva oss: servera kaffe, fylla på punsch och hålla på med andra fruntimmerssysslor.

Nils-Erik och jag ska spela negerjazz och varför inte lite Hilmer Borgeling? Jag har en diger samling så kallade stenkakor och dem ska vi lyssna på mest hela kvällen. Kanske ställer jag frugan vid högtalaren och lär henne hur riktig musik ska låta. Fjärran från de djungeltrummor hon är van vid från sitt lilla land långt nere i Afrika. Eller om det var Asien.

Mat, punsch och cigariller: receptet på en lyckad afton. Jag längtar så efter att få umgås med någon annan än min uppstudsiga fru.

MVH/Arg motalabo