Jag är fortfarande hemma och tycker att jag till och från mår skapligt. Men min hjärna får för lite syre pg a defekt hjärta. Det är tveksamt om vården kostar på en snart 52:årig schizofreniker utan familj ett hjärta. Även om det skulle komma på tal skulle jag dö i väntan på ett nytt hjärta. Dessutom vill jag inget ha, jag vill inte hållas vid liv med någon annans hjärta.

Jag växlar mellan skratt och gråt, jag sitter och tänker tillbaka på mitt liv, vilket varit väldigt underligt jämfört med normala människors liv. Men jag hade en bra uppväxt och mitt 90-tal var utomordentligt med fast jobb och fritidsintressen.

Sedan jag fick min paranoida psykos har mitt liv inte varit helt värdelöst, men det kan inte mäta sig med det jag hade. Nu är jag förtidspensionerad och sitter mest och glor. Men jag vill leva. Jag vill, jag vill, jag vill!

Jag dricker upp den folköl jag har kvar, sedan går jag till sjukhuset. Frisk luft för sista gången?

MVH/Herr X

Jag kommer att bege mig till akutenheten på Vrinnevisjukhuset. Jag ringde dem och fick prata med en osympatisk man som sa att jag skulle ringa min kontaktperson imorgon. Det är ju för fasen nu jag behöver hjälp.

Jag har fysiska krämpor såväl som psykiska. Jag antar att jag inte kommer levande ifrån sjukhuset, men har Gud bestämt sig så har han. Jag föddes 1968 och hade ett bra liv fram tills jag insjuknade i schizofreni. Vissa dör av ålderdom, andra av sjukdomar. För mig blir det det sistnämnda.

Skulle jag mot förmodan överleva kommer jag att logga in och fortsätta skriva mina förvirrade inlägg.

Ha det bra, vem du än är. Jag tror jag kommer att möta Gud ikväll.

Herr X