Jag har alltid varit en lattjo typ, en udda typ. Hade få vänner som barn, mitt liv bestod mest av skolgång och fotbollsspelande i kvartersklubben. Åren gick och jag la av med fobollen och slutade skolan. Jag började som skiftarbetare inom industrin ett par månader efter att jag slutat gymnasiet.

Barndomen minns jag som bra, jag ska inte överdriva mitt gnällande. Och mitt 90-tal var fantastiskt mest hela tiden. Man gick på puben, körde motorcykel och höll igång som motionär. Att sitta och ha långtråkigt var jag inte bekant med.

Sedan smög sig Sjukdomen på mig. Omotiverad oro, en smula paranoia och till slut röster i huvudet, röster som bara jag hörde och som sa åt mig att skada mig och hoppa från fönstret. Tur att jag bodde på bottenvåningen.

När det nya årtusendet gjort sitt inträde var jag införstådd med att mitt liv skulle ta slut. Antingen för egen hand eller genom dödsstrålar från Merkurius. Vad göra? Jag googlade fram telefonnumret till sjukhusets växel och sa att jag funderade på att ta mitt liv.

Jag blev tillsagd att ta mig till psykiatriska akutmottagningen och jag lydde. Det slutade med en månads (tror jag det var) tvångsvård. Sedan dess har jag åkt jojo in och ut från avdelningarna.

Nu är jag en bruten man utan nämnvärd livslust. Men jag livar upp stämningen med att dricka läsk och folköl, alltid något.

Jag fick över 30 år som någorlunda välfungerande individ, jag får väl vara nöjd med det. Jag har mina minnen och dem kan ingen ta ifrån mig. Om man nu inte drar på sig alzheimer förstås. Det lär jag väl göra, det vore typiskt mig.

MVH/Herr X

Min gode vän English Bob är tillbaka i sin hemstad Sheffield och han hade mycket att berätta. Han är nyss hemkommen från Loch Ness där han lyckades fota odjuret som lever i sjön. Dock klassade UFO-Britain det som en flytande trädstam, men English Bob vet bättre.

Tyvärr blev Calum, hans resekamrat, drabbad av sjukdom. Han fick ta bussen till Newcraigs, ett mentalsjukhus strax norr om Loch Ness.

English Bob kommer att fortsätta besöka pubar och propagera allt han kan. UFO-frågan har tydligen vind i seglen där borta på hans lilla ö och det låter ju storartat.

Jag tycker att vi fyrar av varsin applåd åt English Bob och Calum. Det är de värda.

MVH/UFO-Norrköping

Jag var på krogen God vän igår och blev utkastad. Jag tittade på när de två killarna jag kallar God vän-chilenarna spelade Jack Vegas och stod med en öl i handen. Då blev den ena killen arg och slog på maskinen, han spelade bort rätt mycket. Han vände sig mot mig och sa åt mig att dra åt helvete och jag frågade varför han sa så. Då ropade han på Fikret, bartendern, och sa åt honom att kasta ut mig. Fikret tittade barskt på mig medans jag drack upp min öl, honom är det bäst att lyda.

Jag hade ju inte gjort något och jag hade bara druckit två öl på haket. Men varken Fikret eller God vän-chilenarna är det värt att bråka med, jag lommade hemåt. Nåja, jag sparade en hundring i alla fall.

Hela världen möts på God vän, men chilenare har jag fått nog av. Dåligt ölsinne i kombination med förlust av månadens matpengar låg väl bakom det omotiverade utbrottet på mig. Hoppas jag är välkommen tillbaka, för sedan Olaipuben stängde finns det bara ett bra ställe kvar.

MVH/Ronny

Jag skulle ha gått upp vid nio på morgonen för att vara på mottagningen klockan tio för min benso, efter det hade jag medicinhämtning på Apoteket. Vad tror ni jag gör? Stänger av väckarklockan och fortsätter sova. Klev inte ur sängen förrän vid två när boendestödet ringde på dörren. Jag gör planer inför morgondagen, sedan blir det inget av dem, då jag trynar i slafen. Jag har inte mycket medicin kvar, imorgon måste jag masa mig iväg till Spiranmottagningen o Apoteket.

MVH/Herr X

Jag och tre vänner satte oss i en lugn del av Stortorget. Både park och torg kan man väl säga. Det var jag, Finske mannen, Mannen med det illröda ansiktet och Skägget. Dem känner jag sedan länge och vi har tagit många fyllor ihop.

Vädret var skapligt, det kan jag inte klaga på. Dessutom fick vi sitta ifred för snuten, de syntes inte till. Det händer att de gör ett svep på Stortorget bara för att jäklas, men inte idag.

Jag hade sex burkar Bellman på sex procent och de drack jag upp med god törst. De andra körde också med öl. Tomburkarna delade Skägget och Mannen med det illröda ansiktet på, de kanske fick ihop till varsin öl till.

Nu är jag hemma och tyvärr börjar jag redan nyktra till. Jag vill gå runt berusad för jämnan. Nåja, jag kan lägga mig på sängen och sova bort tiden. Klockan tio imorgon ses glada gänget vis Systembolaget. Ny dag, nya insatser.

MVH/Hasse Promille

Nils-Erik, du trogne kamrat. Vi har känt varandra sedan tidigt 70-tal och många är de diskusioner vi haft och de goda skratt vi fått. Du stod trofast vid min sida när jag blev misstänkt för Palmemordet och du står trofast brevid mig nu när man försöker stjäla UFO-Östergötland från mig.

Jag blev hembjuden till min vän och klart att jag kommer. Jag tar även med lilla frugan, hon har ett och annat att lära av Nils-Eriks maka. Det blir en bit mat innan Nils-Erik och jag retirerar till herrummet för lite punsch och konjak.

Det ska bli trevligt att komma ifrån min härjade boning. Jag avundas Nils-Erik som har ett så rekordeligt fruntimmer, vilket sköter om hans och hennes hem med nit och flit. Om ett dygn är jag på plats med punsch och cigariller.

MVH/Arg motalabo

Jag har boendestöd en timma i veckan och nu är det avklarat för denna gång. Boendestödjaren plockade skräp från golvet (många chipspåsar blir det) och jag sopade lite grann. Sedan satte sig han i soffan och jag i fåtöljen och vi började prata. Framförallt tennis och film, då det är två intressen boendestödjaren har.

Egentligen hade jag behövt skura toalett och handfat, men det skjuter jag på en vecka. Ibland har jag ingen ork, trots att jag får hjälp i hemmet. Att snacka bort en timma funkar ju det med och det gjorde vi idag.

MVH/Herr X